jenny

DET REGNAR, OCH JAG REGNAR MED. MEN REGNA DÅ.
Allt känns svart och vitt, visa mig kontraster. Balans, färger. Få mig att känna.
Måste ut och springa. Sluta dricka te. Skriva något. 
Äh. Regna på vafan. Jag läser en bok till. Bedövar mig igen.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Det går ju inte att få ner i ord, sånt här.
Avslut. Klingar inte vackert för mig.
Jag nämner väl helgen. Kärlekshistorian mellan mig och Louise. Att ha någon liten varelse, som hyser allt förtroende och tillit till en själv. Stort. Crêpes soirée, och cidre du breton med Melanie. Lördagkväll med Kajsa och Sara. Pasta och rosé. Manu Chao och hysterisk dans. Dans tills vi stupade. Lite djupt snack, lite slänga sig på gräsmattan och titta stjärnor. Lite mer dans. Söndagmorgon med samma tjejer, plus monstruös frukost. Eller ja, fransk frukost. Svart kaffe, och croissant. Senare senlunch i skuggan i Paris. Komisk värmebölja. Allt gick sakta. Vi skrattade mest. Var tvungna att gå och dricka öl.
Ikväll. Sista kvällen i Paris. Fick ett glas kallt rosé i handen. Ni förstår inte hur varmt det är här. Obarmhärtligt, ej behagligt. Rosé är det enda som hjälper. Olivier förbereder sallad med canard, foie gras och lardons. Magnifique. Ett sött vitt vin till det. Jag får välja musik, väljer Renaud. Äter, njuter, skrattar, tittar kort, minns, får ont i magen. Springer in på mitt rum för att hämta något, MITT rum, som är alldeles tomt förutom två stora resväskor. Ett halvår i två väskor. En livstid i två väskor. Hur gick det så fort? Hur kan man lämna det här?
Fortsatte kvällen i vinets tecken, som så många andra gånger här. Tills Mel hämtade spriten, och vi flyttade till uteplatsen och satt där. Helene försvinner iväg, kommer tillbaka med 4 cd-skivor till mig. Renaud, Telephone, Brassens, Gainsbourg. Från dom, till mig. Så jag kan börja min samling, för oj va jag lovat att alltid köpa skivor framöver. Jag tänker hålla det löftet. Hur kan jag lämna dom? Olivier går för att hämta något. Kommer tillbaka, tar mig hårt i axlarna, och säger att det är så tomt på mitt rum. Hemskt. Jag håller med.
Fanfanfan. Sista kvällen i Frankrike känns aldrig bra. På ett tag såklart bara, men ändå.
Som Sophia skrev; det heter inte AU REVOIR för inte.
Nu ska jag försöka sova (bon courage). Imorgon ska vi äta frukost tillsammans, och jag ska äta en extra pain au choco. Sen ska jag se fram emot att få möta pappa och krama honom på Kastrup.

Jag ligger kvar i sängen. Det är inte likt mig. Jag ligger aldrig kvar i sängen. Men idag, är det ett förbannat skönt undantag. Sipprar te, lyssnar bra spellista, tittar på regndropparna genom fönstret. Trivs under mitt dun. Surar över franskt, schizofrent väder, och gårdagens oavgjorda VM-premiär för de blåvitröda.
Sakerna runt matchen var iallafall i vinnarklass, med fina vänner, fransmän, öl och chips i mängder. Så vi lägger hoppet till torsdag istället, allez les bleues.
De senaste veckorna har varit lika fulla med livskvalité, dunderdansanta kvällar, famnar och vin som tidigare.
Idag är det nästsista lördagen i Paris (för den här gången för den här gången för den här gången), och jag ska inte ligga kvar i sängen längre. Jag ska möta upp amanda för kaffe på starbucks, gå på l'exposition, och bara andas parisluft.

Onsdag. Ovanligt lugn morgon. Jag har stekt pannkakor, Louise har ätit och skrattat. Nu målar hon prinsessor, och jag dricker kaffe. Livet funkar liksom.
Igårkväll träffade jag Sara och vi var på American Apparels kvällsrea, och drack cider. Uppmuntrade Miriam, bästa säljaren någonsin, och snodde kolor. Avslutade med öl på uteservering. En helt vanlig kväll, och det är såna kvällar jag kommer ha svårt att vänja mig av med. Det är ju vardag liksom.
Sophia var här och hälsade på mig, och det var otroligt fina dagar. Det mesta handlade om mat, och jag älskade det. "Vad ska vi äta till vinet ikväll?", "Vad ska vi göra mellan måltiderna då, så vi blir hungriga igen?". Det var 100 cl rödvin, och hemkomna trötta, blöta efter regnet, lite halvfulla och sophia bestämmer sig för att jag ska börja på lunds universitet, och anmäler mig till socialpsykologi. Borde finnas alkolås på studera.se konstaterade vi dagen efter.
Lagom resumé, det går inte att få ner så mycket mer i ord. Jag mår iallafall bra, trots att saknaden efter emilia hugger till lite väl ibland, och hjärtat smärtar över att det snart gått ett halvår som jag inte fått se henne på.
Men det ska lösa sig i sommar. Alldeles jävla säkert.

Säga vad man vill om au pair-yrket, okej, inte för att det är så ansträngande att ligga nedbäddad och kolla på Disney-filmer hela dagen när barn är sjukt, men ska man vara au pair så har jag ju utan tvekan den ultimata familjen. Ikväll har vi jazzkväll här hemma, jag lagar risotto, Louise skrattar som aldrig förr och Olivier rusade just iväg i panik för att köpa mer vin. Är det mercredi de luxe ska man ju dricka, sa han och stack. Jag kan inte annat än hålla med, och jag gillar det skarpt.
Annars har jag haft underbara dagar med min riktiga familj som varit här och hälsat på mig. Vi har promenerat, ätit mat och umgåtts med varandra så mycket det bara gått helt enkelt. Särskilt fint var det såklart att få dela säng med Julia. Comme elle me manques.
Nu är det final på min vistelse. Mindre än två månader kvar, och jag börjar panika. Hur fan ska jag kunna lämna detta? Hoppsan, nu rusade Olivier in med rödvinet och baguetten, och vi ska fullända mercredi de luxe. Inget dåligt liv alls, och jag får verkligen börja fundera över hur jag ska klara av att lämna detta.

Hon är liksom livskvalitén.

jag har sett fall out boy med emilia, skrikit till 'sugar, we're going down',
gavin degraw två gånger om och levt mer än någonsin när han kör 'i don't want to be'
att göra innan jag dör; se peter lemarc sjunga tootolah, och hålla emilia extra hårt i handen när han sjunger "såna som vi bara drömmer på, om allting det där som vi aldrig kan få"

VILLE MEST BARA MARKERA HÄR OCH NU ATT JAG ENDAST SKRIVER HÄR FÖR MIG SJÄLV. FÖR MIN EGEN SKULL, BÅDE FÖR ATT FÅ NER I ORD HUR JAG HAR DET, FÖR DÅ BLIR DET MER UPPENBART FÖR MIG SJÄLV, OCH ÄVEN FÖR ATT SEN KUNNA SE TILLBAKA OCH MINNAS. DÄRFÖR OCH ENDAST DÄRFÖR KLADDAR JAG NER LITE TEXTER HÄR, NU VET NI DET.

MÄNNISKOR APPLÅDERAR, FÖR ATT JORDEN ROTERAR
OCH ALLT BLIR LJUST
Vart ute och sprungit morgonrunda, druckit kaffe i solen och nu sticker jag till parc Buttes-Chaumont för att ha picknick med Sara & Kajsa. FIN KONTRAST.

DUNDERFIN var dagen, dock utan dunderfina isabelle. Vi steg upp tidigt här hemma istället, och begav oss till Chantilly för att njuta av solen och dagen. Sanslöst vackert slott, med en enorm, vacker trädgård. Avrundade dagen på urmysigt crêperie, och kunde inte annat än le. Nöjde mig dock inte där, utan drack te i paris kanske mysigaste kök, och tog sen ett glas vin med fina sara. Tycker om att göra upp planer med henne som handlar om framtida matresor. Eller bara att styra planer för våren i världens vackraste stad.
Idag har jag suttit i solen med klänning och bara ben. Ikväll är det mardi de luxe.
OCH ALLA MÄNNISKOR GÅR I DUR FÖR NU SÅ ÄR DET VÅR. Inte svårt att leva alltså. Puss!

OCH DET ÄR LIKSOM ALLTID SAKER SOM PIGGAR UPP MIG SOM FAN IALLAFALL
SOM MYSIG FILMKVÄLL HÄR HEMMA, OCH ALLA LIGGER I MONSTERMATKOMA EFTER ALL CHOKLAD VI TRYCKT I OSS (FÖR DET ÄR JU FAKTISKT PÅSK), ATT SARA SÄGER ATT DET SKA BLI 20 GRADER OCH SOLSKEN PÅ TISDAG OCH ATT JAG SKA PÅ FINFIN KONSERT PÅ ONSDAGKVÄLL. IMORGON ÄR JAG LEDIG IGEN, OCH JAG SKA GÖRA NÅGOT DUNDERFINT AV DAGEN MED EN DUNDERFIN ISABELLE.

när hjärtat gör lite ont av massa små anledningar, kanske lite hemlängtan, och kanske framförallt lite bästis-abstinens, ska man inte lyssna på joseph arthur. då får man skylla sig själv för att man börjar gråta.
en fransk påskmiddag (champagne, petite fours, saucisson, entrée, l'agneau et haricots verts, fromage, gateaux au framboises, café et chocolat...) senare mår jag betydligt bättre.
magen gör, och jag med den helt enkelt.
efter dagar fulla av sanslöst fina frida är det inte heller konstigt att man dippar lite när hon åker hemåt.
hon gör mig så vansinnigt glad den kvinnan.
vi speed-turistade för att ha det gjort, drack gratis vin & drinkar på världens bästa klubb, åt überfransk middag (sniglar, paté de la campagne, moules frites, créme brulée och rödvin), fikade i montmartre, shoppade, sket i påskmiddag och drack eftermiddagsöl på les etages istället och uppskattade helt enkelt att vara tillsammans igen. ensemble, c'est tout liksom.
nu ska jag äta ännu lite mer choklad tänkte jag, låta lite franskaböcker sällskapa mig, men främst nya vogue & elle tror jag faktiskt. det är ju faktiskt söndag och påskdagen. joyeaux paque tout le monde. bisous.

Åter igen natt då jag inte kan eller vill sova. Står fortfarande fast vid att sömn är överskattat, och något nödvändigt ont. Dock har jag märkt att jag lever lite väl i två olika världar hela tiden.
Jag vill vara ute och dansa och vara full tills klockan gryning, samtidigt som jag helst vill gå upp klockan 9 dagen efter för att utnyttja dagen. Jag vill ju leva så mycket och hela tiden liksom. Likadant som att det inte funkar att sitta och kedjeröka ett paket cigg ena kvällen, och upp och jogga morgonen efter i tron på att man fortfarande har bra kondition. Jag försöker hålla en balans där någonstans emellan, det blir nog bäst så.
Varför sitter jag då uppflugen i sängen med mitt finaste nattlinne, snörat på mig mina nya, vita, skinande converse och har precis tokstädat badrummet? När jag borde sova eftersom jag ska till skolan imorgon?
ÄH, FÖR DET ÄR TRÅKIGT OCH ÖVERSKATTAT ATT SOVA. Jag skriver upp några drömmar i en bok istället! Puss!

Man kan ju drömma om bättre slut på en fin söndag.
Fast på ett tåg i två timmar, där jag utan tvekan var den enda blonda, och den enda tjejen också för den delen. 
Svårt att låta bli att bli kärlekskrank när man sitter där själv, och lyssnar på Joshua Radin i regnet.
Söndagen förövrigt har vart bra. Regnig, men jag försökte trösta mig själv med att det iallafall var parisregn, vilket inte alls känns lika farligt som när det regnar hemma. Så jag sov ut idag, gick promenad och åkte sedan till Isabelle. Låg på hennes säng, innan vi bestämde oss för att ta en espresso och gå på utställning. Fin på Musée Carnavalet, med fotografier från fängelser av olika slag.
Hjälpte sedan henne att flytta, och söndagens final utspelade sig vid Chateau Rouge där vi gjorde egen falafel.
Nu somnar jag med en vansinnigt fin bild i huvudet, som gör mig alldeles mjuk i magen. Det är jag och Emilia, brunbrända, någonstans där solen skiner, i vita skjortor, nöjda efter morgonpromenad och fin frukost. Jag somnar nog bra på det.

Och vi dansar, och vi dricker vin och sangria, och vi kollar kyrkogårdar och marknader, och vi dricker gratis vin, och vi skrattar, och vi äter crepes, och vi shoppar h&m garden collection, och vi går i solsken, och vi kysser fransmän, och vi springer morgonrundor, och det är parisparisparis och vi LEVER MER ÄN NÅGONSIN.

DRICKER SVART KAFFE, FRUKOSTBULLAR I UGNEN OCH SOLEN SKINER.
FIN SKIT.