jag drömde inatt
denna helgen lär kännas rätt ohändelserik om man jämför med de senaste fast iochförsig så är det jenny, johanna, fest och osby så man vet aldrig hur det slutar..
jag mår iallafall bra.
det är kallt, men mysigt. jag läser en massa, o det är bra. nyss läst ut pappa pralin (FANTASTISK bok, lovely lovely!) och syskonkärlek (också verkligen värd o läsa). nu har jag börjat på "jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" - jeekligt fin titel så jag hoppas innehållet den motsvarar det.
kanske lite mer kommentarer om de två senaste helgerna? nja, jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. båda har varit rätt ogenomtänkta, första beroende på alkohol, andra av känslor tror jag. man blir ungefär lika bedövad av känslor som av alkohol.. och hade det vart så att jag fick upp samma situation igen, tja då vet jag inte om jag gjort likadant. jo, förförra helgen hade jag gjort om, minskat händelserna lite men förra, nja jag vet inte. det känns som om jag alltid lär mig något där, nåt nytt om mig själv, nåt nytt om livet, känslor.
ja, jag sov hos ett ex. alla inser nu ungefär. alla vet att man inte ska göra sådant.
jag, äh, jag vet inte. det spelar lika lite roll nu tror jag. jag lever mitt växjölov igen, han lever sitt liv. vi lever våra liv, mer åtskilda än sammanflätade och det är så det ska vara. vi syns ibland, då och då, och varje gång så vet man lite, men ändå, spärren finns där.
ikväll är det somsagt fest igen, är egentligen inte något taggad, helst av allt vill jag ha myskväll med amanda, men det är 18 årdsfest och en sorts skyldighet att gå dit.
jag behöver lyssna på lite glad musik, dra på mig högklackat, en cigg eller två och sen fit for fight, fit for fest menar jag. det kan funka!
amanda&jenny kväll nästa fredag istället, already looking forward!
nej, nu ska här fixas. puss!
bra dag, bra allt
massa dans på morgonen och det var jobbigt, jätte. men skönt efteråt.
mat med mina tjejer, snabb matte och sen sceniskt musikprojekt, oliver twist ye!
hade dom bästa runt mig där med och efteråt, fika med världens bästa amanda. och allt är plötsligt så himla lätt.
o det är höst och det gör inget för det är värmeljus och det är okej att se ut hursomhelst och det är mys och det är uppskattning.
ja, för under sommaren ska allt vara så bra, allt ska vara fräscht, snyggt, roligt. och det är det ofta, jätteofta! men ibland hade det vart skönt o bara nöja sig, som man gör nu. man uppskattar dom riktigt bra stunderna istället och det är stunder som fikan med amanda idag, jag satt o njöt av när solen äntligen visade sig igen och det såg jag att alla andra också gjorde. uppknäppta jackor, äntligen-leende på läpparna och spring i benen igen. det är njutning!
och med en cappuccino i handen, så efterlängtad! och en leende amanda mittemot sig som plötsligt säger hur skönt allting är, tjaa, då kan man uppskatta. :)
även tycka det är helt okej men vintern som kommer, de mörka morgnarna som gör det ännu svårare att gå upp i gryningen, sena eftermiddagar och trötta, glåmiga ögon. det är helt okej. för jag har gjort mig beredd. jag är redo för vintern och jag skaklara mig ur den utan några depressioner.
i helgen är det älmhultsdagarna o jag kan inte låta bli o tycka det är det mest patetiska som finns. men klart, det är roligt för dom som inte har så mycket annat..
jag&johanna kör på privatfest istället, lite vin, lite snack, lite skratt. låter som en bra lördagkväll :)
efter att jagg har jobbat min första dag på nya jobbet, puhu! café olé. åter igen servitris, men jag tycker om det.
nu ska jag in på mitt rum, ljus, musik, säng och plugga det sista.
emilia&johanna, alltid worlds greatest <3
just thoughts
och egentligen strular jag bara till det för mig själv.
egentligen är det inget problem
egentligen vill jag nog ha ett, och lösningen blir att leta fram ett eget.
och jag strular till det och jag drar o river upp, häller stickande vätska i och låter det bränna. och det svider. det gör ont. men jag vet att jag bara har mig själv att skylla.
när är det dags att lämna det förflutna? och är det ens möjligt? jag tror inte det. du bär med dig det hela tiden, det är det förlutna som bygger upp ditt nu, ditt jag, din framtid. hur hemskt det än är, hur förjävligt det förflutna än var så speglar det den personen du har blivit. hur du agerar, reagerar och tänker.
jag har svårt att avgöra vad som har påverkat mig mest. om det var uppbrottet från en av mina närmaste kompisar (för jag lärde mig så mycket, så mycket jag aldrig någonsin hade kunnat lära mig genom att någon bara berättade), eller om det var den första kärleken (för den sved, oh va den gjorde ont och jag kan fortfarande tänka tillbaka), eller om det är förändringen mellan by och stad, mellan högstadie och gymnasie eller ombyte av kompisar. men självklart ser jag ju direkt att det är en kombination.
jag har blivit stark pga att jag klarade mig igenom kärleken
jag har insett att det inte bara går och kasta bort kompisar hur som helst
jag har lärt mig hur lätt det är att tappa bort någon på vägen
jag har lärt mig att mogna och växa upp
jag tror dom kallar det tonårsperioden
