jenny

Det är så små små saker som gör livet till vad det är.
Som Josie, Micka & Emilia till exempel. På bryggan vid sjön. Prat om drömmar och framtid. Delicatobollar och morötter.
Eller som att vi åker till Stockholm imorgon. Käkar cesarsallad utomhus med ett glas rosévin. Njuter av livet. Dansar satan på Bounceföreställning.
Eller att det är sjutton dagar kvar tills vi åker till Kreta. Bara det liksom.

     Jag är inte trött någonstans känner jag nu. Jag hatar att gå och lägga mig såna här kvällar. Jag är så full av energi och livsglädje och det bara känns fånigt att sova bort det. Då tänker jag lite istället. Som på det här med förhållanden. Jag tänker att om, och det är verkligen ett BIG BIG BIG om jag någon gång skulle känna att jag är sugen på att hoppa in i ett förhållande, (visst är det skrattretande ni som känner mig?) så undrar jag vad jag skulle ha för typ av kille. Eller man skullej ag hellre vilja säga. Ena stunden tänker jag att jag vill ha någon som är lite lik mig. Lite hurtig, spontan, äventyrlig och sådär. Går upp tidigt och springer en runda. Någon som peppar och motiverar liksom. Andra stunden får jag panik vid tanken av en sådan kille. Att någon skulle ta min plats? Vem jag då jag i det förhållandet? Jag vill ju vara den som peppar, är överhurtig och jobbig. Jag behöver någon jag kan dra lite i, tjata lite på, motivera lite extra liksom. Men vad tråkigt i längden med en sån kille? Äsch, egentligen behöver jag bara en kille till att sätta igång Hello Sunshine till mig när jag vaknar, och ge mig kaffe på sängen. Fan, det låter som något Emilia hade kunnat göra ju?!