VI KOMMER ALDRIG MER TILLBAKS
Allt är bara brutalt bra liksom.
Idag hade vi vår projektarbetsshow för sista gången, inför alla treor på Katedral.
Känslan när alla ställer sig upp i slutet, och sjunger med i sista låten samtidigt som vi står och viftar med våra studentmössor & klänningar går liksom klyschigt nog inte att beskriva i ord.
JA ALLA TIMMAR VI HAR FÅTT KÄMPA, OCH ALLA DAR SOM GÅTT
ÄR SNART ETT MINNE BLOTT, NÄR VI LÄTTAR ANKAR OCH DRAR UT
DET HÄR ÄR MINNEN SOM VI BÄR MED OSS, OCH ALDRIG GLÖMMER BORT
MEN ROLIG TID ÄR KORT, DET ÄR BARA NIO DAGAR KVAR
(VI TAR STUDENTEN OCH VI KOMMER ALDRIG MER TILLBAKS)
TILLS VI SPRINGER UT FRÅN KATEDRAAAAAAAL
& på fredag ska vi gå på bal. Hur ballt är inte det egentligen??
Siestahelgen var precis så fin som jag hoppats på, med mycket bra musik (säger bara; HOFFMAESTRO), vin, sena nätter, trevligt folk och en massa galen dans.
Imorgon blir det vin och Peace&Love-planering med Amanda, Carro och Fanny.
Nejfan, den här tiden är helt otrolig.
Måste nog sova lite på saken.
