jenny

Vårsolen har kommit! Och vi knäpper upp jackorna, suger in de välbehövda D-vitaminerna och ler utav bara tusan.
Börjar med lite historik och konstaterar att skidveckan var otroligt skön, och jag var rejält stolt över mig själv på skidorna. Fan, jag förstod faktiskt charmen med att ge sig upp till toppen, dra ner skidglasögonen och sedan bara släppa allt och susa ner. Andra grejer som också bidrog till att höja resans poäng var naturligtvis att få sova till 9, käka låååång frukost, läsa böcker, äta god mat, dricka väldigt mycket rött vin och varm choklad, familjemysa och ha tid över för sig själv.

Den veckan känns rätt långt bort nu måste jag säga, för något lugnt tempo har jag inte sett röken av sedan dess.
Dock är det nuvarande gigantiskt höga tempot något jag delar med fantastiska människor, musik&dans i mängder, kaffetermosar och gapskratt - och vi gör fan det vi är bäst på! Då spelar det plötsligt inte så stor roll att vi tillbringar alla våra vakna timmar i en mörk aula, för vi är faktiskt tillsammans, och vi producerar en GRYM föreställning.
Alltså; LYNDON STARBLAZER, premiär på lördag i Växjö Katedralskolas aula.
MISSA INTE DET.
Ikväll har sprungit en otroligt skön runda i kvällssolen, kollat popcircus och käkat knäckglass.
Det är fan fint det. Det är jäkligt fint.
Ungefär lika roligt som det var i lördags, då vi hade nostalgipartaj med alla gamla kompisar ifrån 15-årsåldern.
En sjuk kväll, då jag inte bara mötte gamla bekantskaper, utan även nya mycket trevliga människor.
Huvudpersonerna, och de två som främst är värda att nämnas, är dock Angie&Emilia. NI ÄR SÅ FINA!

Nehe, ska vi gå och göra den här tiden ännu lite mer spektakulär? JA JA JA!