Hennes självbevarelse sa till fötterna att gå.
Jag minns ett solskensonsdag med solbrillor, glass och kaffe. En dag då jag flitigt slet på den där underbara plastsaken, som den 25e till ära fyllts på, inte till bredden men, till en bra nivå. Kvällen bjöd senare på föreställning, stående ovatioer och otroligt stora smile. Mest för att vi är så jäkla bra. Senare fick plastbiten även känna på hur det känns att bjuda på rödvin på deluxe i nyinköpta skor, & succékvällen var ett faktum.
Vi är ju som sagt bra på det där med livskvalité. Så efter gårdagens föreställning stack gänget ner till oleo, och skakade vad våra mammor gav oss i några timmar till. När fötterna brände av klackarna, vi var redo att amputera bort dem, och sömnlängtan tog över danslusten traskade jag&elin upp till öster där vi nu ligger i sängen, och planerar att göra det resten av dagen. Jävligt lyckad kväll.
Senare ikväll är det dags för sista föreställningen, och vi blundar mest för det.
Lyckorusen och euforin kommer finnas där, dock förmodligen även tårar & hårda kramar.
Efteråt sticker vi till Akropolis, käkar och firar att vi är så jävla bra.
Goddag.
du är så fin & jag saknar dig då SÅ mycket! hatar mig själv att jag inte sett någon föreställning med dig ännu & hoppas att det fortfarande finns tid för det! :)
