Då ska det finnas tid att känna fritt.
Vi svor att aldrig bli cyniker. Det gjorde vi. Vi skrev det till och med runt våra halsar.
Som ett löfte starkare än något annat.
Aldrig bli cyniker. Men tänka dumma tankar måste man ibland.
När man vinkar hejdå igen till mamma, pappa & lillasyster, då måste det få göra ont.
Förbannat ont för att vara ärlig.
Vända på klacken, och gå åt andra hållet. Vem sa att det var lätt?
Vem sa att livet var rättvist? Släkting, cancer. Två ord som inte får vara i samma mening.
Måndagmorgon och det kan vara tröttsamt att sitta med fransk grammatik.
Käka makrill ur burk, slut på smör, inte kunna öppna fönstret, inga rena strumpor, smutsigt golv.
Att vara student är inget glammigt liv.
Inspirationslöst, och optimism på zero.
Men (och förlåt! för att allt låter så jävla hurtigt i den här bloggen), och det finns alltid ett men; det finns så mycket fint här att jag blir alldeles överväldigad. Som kväll på vattenpipa-bar med ILA-gäng. Som att ha Katy som personlig tränare 6,30 på morgonen, och känslan när man springer morgonrunda i gryningen. Eller Miriam, och dubbel espresso på Grand rue Jean Moulin innan skolan. Vintageshopping, och Ralph Lauren-skjorta. Frida, och bigbig plans.
Seulement 6 veckor kvar, PROFITER PROFITER PROFITER!
Därför har jag gjort en lista (äntligen lista!!) på allt som ska hinnas med nu.
Till exempel bubbel på en torsdag, och O-bar. Och en jäkla massa Café Crémes såklart.
(Bör verkligen tillägga hur underbart det var att ha familjen på besök.
Insåg inte hur mycket jag saknat dom förrän Julia kom rusande mot mig med tårar i ögonen. ¨
Stora känslor. Vi åt massor av god mat och umgicks väldigt mycket helt enkelt.
Jag fick gåvor i form av kaviar, lösgodis och danskt rågbröd och var lycklig som en idiot.
Jag delade säng med Julia, och vi hann även dansa av oss en stund under lördagnatten.
All my love to them, det är allt jag kan säga.)
Nu är det dags att krypa ner i sängen, för att kunna utnyttja morgondagen på bästa sätt.
Tror bestämt jag ska köpa en ny dagbok. Och på kvällen tänker jag dricka öl.
Puss.
Som ett löfte starkare än något annat.
Aldrig bli cyniker. Men tänka dumma tankar måste man ibland.
När man vinkar hejdå igen till mamma, pappa & lillasyster, då måste det få göra ont.
Förbannat ont för att vara ärlig.
Vända på klacken, och gå åt andra hållet. Vem sa att det var lätt?
Vem sa att livet var rättvist? Släkting, cancer. Två ord som inte får vara i samma mening.
Måndagmorgon och det kan vara tröttsamt att sitta med fransk grammatik.
Käka makrill ur burk, slut på smör, inte kunna öppna fönstret, inga rena strumpor, smutsigt golv.
Att vara student är inget glammigt liv.
Inspirationslöst, och optimism på zero.
Men (och förlåt! för att allt låter så jävla hurtigt i den här bloggen), och det finns alltid ett men; det finns så mycket fint här att jag blir alldeles överväldigad. Som kväll på vattenpipa-bar med ILA-gäng. Som att ha Katy som personlig tränare 6,30 på morgonen, och känslan när man springer morgonrunda i gryningen. Eller Miriam, och dubbel espresso på Grand rue Jean Moulin innan skolan. Vintageshopping, och Ralph Lauren-skjorta. Frida, och bigbig plans.
Seulement 6 veckor kvar, PROFITER PROFITER PROFITER!
Därför har jag gjort en lista (äntligen lista!!) på allt som ska hinnas med nu.
Till exempel bubbel på en torsdag, och O-bar. Och en jäkla massa Café Crémes såklart.
(Bör verkligen tillägga hur underbart det var att ha familjen på besök.
Insåg inte hur mycket jag saknat dom förrän Julia kom rusande mot mig med tårar i ögonen. ¨
Stora känslor. Vi åt massor av god mat och umgicks väldigt mycket helt enkelt.
Jag fick gåvor i form av kaviar, lösgodis och danskt rågbröd och var lycklig som en idiot.
Jag delade säng med Julia, och vi hann även dansa av oss en stund under lördagnatten.
All my love to them, det är allt jag kan säga.)
Nu är det dags att krypa ner i sängen, för att kunna utnyttja morgondagen på bästa sätt.
Tror bestämt jag ska köpa en ny dagbok. Och på kvällen tänker jag dricka öl.
Puss.
Kommentarer
Trackback
