La vie.

Jag vaknar fortfarande upp, efter en månad, och undrar var tusan jag är.
Minns. Ler. Jag är i Frankrike. Det är en bra morgon.
Igår var lång dag. Bra dag. Regnig dag! Ja, igår regnade det i Montpellier. Nej, inte cats and dogs-skyfall. Fucking elephants! Iklädd ny stickad Zara-kofta traskade jag ändå glad i hågen iväg till skolan. Lite mysigt trots allt. Skola, lunch med Louise, Frans och Frida. Regn. Inget paraflax. Springa hem. Inga nycklar. Fuck. Regn.
Bestämma sig; ge upp, sätta sig och vänta på bättre tider (någon med nycklar) och utmana regnet med tårar, eller; ta tag i sig själv och hitta egen lösning. Zarakoftan fick avgöra det hela. Den gillade inte tanken av att vara kvar i regnet. Svär. Regn. Går tillbaka mot centrum. Tänka fina tankar. Tänker på närmaste uteservering. FERMER. Undrar varför jag straffas. Regn. Fortsätter gå, hittar rätt, så jävla rätt. Precis rätt café, god café créme och allt var värt att bli blöt. Pluggar, dricker kaffe, kollar regnet utanför. Bekantar mig med 2 tjejer bordet bredvid. Pratar, skrattar, byter nummer och säger att vi ses igen.
Slutsats av predikan; livet underbart om man kämpar lite extra.
Kvällen bestod av bowling med bra sällskap och öl. Många gapskratt, och jag ser fram emot de 2 kommande månaderna med de människorna.

Nu ska jag snart möta upp Frida för fredagsfika på favoritcafé. Ikväll ska vi ut.
Bonne journée, tous mes amis!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0