jenny

Sur och trött på att vara sjuk.
Je ne me sens pas bien!
Spenderade någon timme i parken efter skolan. Låg och pluggade, solade och pratade skit. 
Efter att jag insett att mitt huvudet skulle döda mig om jag inte begav mig hemåt och sov någon timme, fick jag traska hemåt genom Les Aubes. Och trots, att det kändes som att det pågick ett tredje världskrig i mitt huvud, och benen knappt kunde bära mig, så log jag. För solen sken, graderna på 28 grader, fransmän på uteserveringar och LIV ÖVERALLT. Och även om det är fruktansvärt frustrerande ibland att alltid vara omgiven av folk, speciellt för mig som är van vid att vara ungefär ensam i Älmhult, är det en konstigt befriande känsla.
Man har alla möjligheter här.
Men jag saknar mycket, det ska man inte sticka under stolen med. FÖRNEKELSE LIKSOM.
Rågbrödet och ny herrgårdsost får bli dagens saknad. (M, p & Julia behöver ju inte ens nämnas)
Och om 25 dagar kommer ju faktiskt Amanda.
Nu ska jag krypa ner i sängen med min chocolate cake, som jag tror kan få mig att bli frisk, och en bok.
Bonne nuit mes chéries.
(Blev avbruten av Hannah som kom inhoppandes här, så nu har vi sjungit Rent & Wicked tills jag helt tappast rösten. Bra avslutning på kvällen.) Nu jäklar ska jag bli frisk!

Om man kombinerar sömn och vattenbrist, solsting och dåliga matvanor, vad får man då?
Just det, feber. Och det med råge. Har legat totalt utslagen nu i två dagar, endast rört mig mellan uteplatsen och soffan, och tyckt otroligt synd om mig själv. Dock har jag sällskapats av marabou, och böcker, och igårkväll; hannah & glass. Idag trotsade jag dock febern, och tänkte att jag lika gärna kunde koka på stranden, och har därmed spenderat dagen vid Medelhavet. Nu är jag nyduschad, det bränner på min kropp av annan anledning än febern, och jag ligger ute i solsängen och läser. Fortfarande 26 grader, och det var ett förbannat bra val att spendera hösten vid rivieran.
Vi hade en mycket lyckat utekväll i onsdags, och i torsdags invigde vi Odysseum; nya, enorma shoppinggallerian som kommit till stan. Jag fick äntligen en dos av H&M, och vi satt i solen och torsdagsfikade. Känns om att det kommer spenderas en hel del tid där i höst.
Nej, nu ska jag nog promenera bort till boulangeriet och köpa en pain au chocolat. Glad söndag på er.

Igår syndade jag. Jag svek Frankrike för några timmar.
Vi var på IKEA! Dock bara för knäckebrödet och marabous skull. Och det var värt det.
Kan ju faktiskt skylla på att jag blev ditsläpad av tre köttbullssugna tjejer också.
Tidigare delen av dagen spenderade jag i skolan, och vid Medelhavet. Jag älskar min vardag!
Idag har jag dock blivit fransk igen, vi har varit på ostprovning!
Och efter det, när vi gick genom staden i värmen. Gatumusikanter och hundratals människor på uteserveringar, så kände jag; hem, ljuva hem. Fin känsla det där. Speciellt när jag vet hur många dagar jag har kvar.
Maintenant; avocadosallad & bok på uteplatsen i 25 grader.
Ikväll ska vi ses för att dricka vin i parken, och sedan se vart kvällen och Montpellier tar oss.
Med storm förmodligen, för fan vad jag älskar den här staden.

Dricker det sista morgonkaffet, och borstar tänderna.
Nu har jag vart här en vecka, och det börjar kännas vardag.
I like it.
Igår åt vi bläckfisk (!) här hemma, och satt och myste i soffan efter det. Bestämde mig för att gå ut och dricka öl med Emilia vid halv tio tiden, och vi traskar iväg till Australian Bar. Döm om min fucking förvåning när Elin, Hanna & Lovisa står i baren och vinkar åt mig?! Två världar fullständigt kolliderade och jag blev alldeles paralyserad. Efter några minuters tillstånd av fullständig chock, lugnade jag mig iallafall och vi spenderade kvällen ihop. Diskuterade deras backpack, min vistelse här och livet i allmänhet. Pratade bort tiden totalt, och klockan blev plötsligt två. Nu ska jag springa iväg till skolan, och efter det blir det havet & apres; IKEA! för att äntligen köpa min efterlängtade kaviartub.
Bises!

Det är konstigt. Det är svårt för mig , som är van vid att drömma mig iväg och låta det rädda mig,
att stanna upp, och inse att jag är mitt uppe i the fucking dream.
Idag har jag sprungit en runda efter morgonkaffet, och efter det spenderat dagen vid havet.
Det är varmt i Montpellier nu, och Medelhavet kändes bra en söndag.
Ikväll har vi ätit moules frites här hemma, och jag trivs rätt otroligt mycket.
Igår åt jag tortellini hemma, (varför skriver jag bara om mat??) och mötte sedan upp Louise & Oda. Hittade en mysig, riktigt typisk fransk restaurang, avnjöt en creme brulée och diskuterade våra liv i timmar.
Nu ska jag krypa ner i sängen. Om 34 dagar kommer min Amanda hit. Fan va fint.

Igår var jag faktiskt lite rädd för att sakna allt därhemma. Fredag är liksom en lite helig dag trots alls. Jag är väldigt beroende av fredagslyckan, och det brukar bestå av mamma, pappa, Julia, god mat och Aftonbladet Fredag. Vilket är lite svåråtkomtligt här.
Men, jag vaknade till, såg mig omkring påväg till skolan, tittade på alla söta gamla franska gubbar med baguetter under armen, alla vackra gatunamn och insåg att det här är om något var riktig jävla fredagslycka.
Promenerade hem efter skolan, fixade sallad till lunch och pluggade. Mötte sedan upp Louise & Oda för eftermiddagsvin på Café Riche. Snackade bort två timmar, och njöt av livet. Hem, på med löparskorna, ipoden och joggade en runda nere vid kanalen. Dusch och nya Elle en stund, fredagstaggad till tusen. Mat och utgång efter det. Rosé i parken, Australian bar och champagne. När vi dansat bort några timmar där gick vi vidare till Panama och skakade vad våra mammor gett oss några timmar till. Trillade hemåt vid femtiden, och fick trevligt sällskap som följe. Maintenant; jag har superstädat mitt rum, och nu ska jag möta upp Louise & Oda för picknick i parken. Sing hallelujah.

Fan va jag lever bra här alltså.
Fan va jag känner att jag lever!
Jag älskar mina nya rutiner. Älskar att vakna runt åtta, öppna mitt stora fönster och släppa in frisk luft. Att gå ut i köket där frukosten står redo och kaffet är klart. Gå den underbart fina vägen till skolan och springa uppför de 100 trappstegen, som kommer döda mig en morgon. Sätta mig bredvid spralliga Louise och leende Oda, och lära mig beaucoup de francais. Efter skolan, ha hela eftermiddagen ledig och oplanerad. Till att luncha på en av alla miljtontals uteserveringar. Eller, sätta sig ner på en parkbänk och läsa franska Elle. Eller som igår; gå och simma med Emilia, ta en crépe avec sucre efteråt, och senare traska runt på honungsfestivalen som pågår här just nu. Eller som idag; luncha med ett gäng och sen gå iväg till en park med Louise & Oda, lägga sig där och bara vara.

Ikväll ska jag laga pasta tricolore till min otroligt fina värdfamilj, som bjudit mig på mat varje dag sen jag kom. (Och ja, alla fördomar om franska matvanor är sanna! Ja, de äter förrätt, varmrätt och efterrät varje dag! Ja, de äter efter klockan 8 på kvällen! Ja, de dricker vin till vardags!) Efter det, blir det utgång avec Louise.
Bises.

Nu är det så jävla nära.
Och tråkigt nog fattar jag väldigt lite. Jag är toklugn.
Väskan är packad, jag har suttit ute på altanen hela kvällen med mamma och pappa, käkat massa räkor och annat gott, och jag var till och med så spontan att jag vågade köpa ny dator idag. Wow.
De sista dagarna har vart precis som jag velat ha dom. Bjöd fina vänner på frukost här, drack cappuccino med sophia, mysig picknickbrunch på bryggan med Josie, Ebba och Mikaela. Igår fick jag väldigt spontant besök av Ellen(!) mitt i lax & bulgursalladen, och vi tog bilen och körde iväg för att hälsa på fanny. Mm, körde lite för fort och rökte i liten röd bil och njöt av livet helt enkelt. Myste sedan deluxe när två blivit tre, käkade lösgodis som tokar och snackade drömmar & femårsplaner.
Idag har jag bakat äppelkakor, vinkat av josie vid stationen, druckit elvakaffe med farmor och farfar, sprungit i spåret, druckit öl med rickard, kramats hejdå med ebba och slutligen myst med m, p & julia.
nu tassar strax syrran in här, jag tvingar henne att sova med mig inatt.
Fan, imorgon händer det. Jag är så överlycklig. F i n a l l y.

Allt liksom bara löser sig, och jag hänger verkligen med.
Kvällen hos Ellen var precis så jävla underbar som jag hade räknat med.
Vi drack upp champagneflaskan och fortsatte sen på rödvin, fnissade, diskuterade, pratade om vilka städer vi ska besöka på vår backpackerturné, åt svindyr lyxchoklad och hade riktig kvalitétstid. Fan, den kvinnan är helt otrolig.
Idag hade vi en riktig mysmorgon, och åkte sen in till stan för att luncha med Carro (som också verkligen inspirerar). Sen fick jag ett fint mail ifrån Frankrike, och så pratade jag med fransmän på jobbet som sa Bonne chance! Det börjar bli toknära nu, och jag är fylld av miljontals med känslor.
Imorgon bjuder jag in till frukost på Svanstigen. Det blir nog en bra morgon.

En onsdag i Malmö med Ebba & Josie, då jag skulle kyssa staden adjö på ett tag, samt köpa bara lite nya kläder.
Frulle på Espresso House som vanligt, med stor latte och scones, lite shopping, Kafferosteriet, grekisk mat vid kanalen, hejdå William, och dagen led mot sitt slut. Jag, nöjd som bara fasen. Vi åkte tåget gapskrattandes hem, och jag har verkligen förbannat roligt med de tjejerna. Vi såg det hela som en avskedsdag tillsammans, innan vi skiljs åt. Jag till Frankrike, dom till London. Det var den bästa avskedsdagen jag kan tänka mig. Jättemycket puss på er.

Nu är det lördag, jag är dödens trött efter mitt mördarpass med jobb. Dunsade i säng runt klockan fyra inatt, visste att jag var tvungen att somna på momangen, för två timmar senare skulle jag upp och jobba igen. Men det gick, och här sitter jag nu! En stor kopp kaffe och scrambled eggs har hjälpt mig första timmen, nu får vi se vilka metoder som krävs för att orka resten av timmarna.
Det kommer nog gå galant, för ikväll ska jag till Ellen. Och med mig har jag en flaska champagne.
Känns som att det kommer bli en alldeles fenomenal söndagkväll.

PUH. Tokfärdig efter en långlång dag.
Jag hade den värsta förmiddagen jag varit med om på mycket länge.
Vaknade upp, kollade ut - regn. Inte sugen på någon frukost, och jag som älskar frukost.
Tar tag i det där med att fixa biljetten till nästa veckas avresa, hög tid liksom. Min mail funkar inte, min mobil funkar inte. Sitter i telefonkö med SJ, samtidigt som jag försöker knåpa ihop ett brev på franska till familjen jag ska bo hos första tiden. Nej, det där lät finare än vad det var. Jag satt alltså inte och skrev flytande, vackra meningar, med en stor tekopp bredvid mig, och log harmoniskt till det hela. Nej, jag slet hår för att jag glömt så mycket, och kämpade som tusan för att få ihop några vettiga meningar om när jag anländer, samtidigt som jag hällde i mig kaffe då jag behövde koffeinkick deluxe.
Inget blev som jag tänkt mig, varken biljettpris eller resväg, men jag fick en heldag i Paris på köpet iallafall, då jag kan umgås med min amanda, vilket verkligen inte är fy skam.
Inser att jag är sen till jobbet, mobilen & mailen fungerar fortfarande inte, ringer och meddelar att jag kommer en halvtimme senare istället, får okej, stressar vidare, undrar vilka högre makter som vill testa mig denna dag, tittar ut och ser - fortfarande regn.
Kastar mig iallafall tillslut iväg på gröna faran och trampar iväg. Med en liten belåten känsla, att nu är det jag & gröna faran i samförstånd, inget kan iallafall bli värre. Det gör inget alls att min för en gångs skull lite vällagda mascara rinner av, nu blickar jag framåt mot bättre tider, och
pang bom crash!; gröna faran sviker mig så brutalt.
Kedjan hoppar, och där står jag, i ösregnet.
Jag hade tre alternativ;
1. skita i cykelfan, ta löpet hem och gömma mig under täcket tills nästa dag
2. skita i cykelfan och istället gå till jobbet. påföljd; jag blir ännu en halvtimme sen
3. vända på cykelfan, och i min nyinköpta tröja, krypa ner på marken och försöka laga den
hela jag skrek 1 1 1!! Men en liten, dock så envis del av mig skrek "3, var ingen pussy!" och jag hade inte längre något val. 5 minuter, alla svordomar jag kunde komma på, och två totalt nerskitade händer senare, satt den iallafall där den skulle. Jag kände inte längre något samförstånd med gröna faran, och vi sa inte ett ord till varandra under resten av vägen..
Dock anländer jag till ett jobb med livemusik, massor av stearinljus, potatisgratäng & fyra sjukt roliga grabbar.
Då går tio timmars jobb rätt snabbt.
Nu är det hög tid för sömn. Jag bugar, bockar och tackar för mig.