jenny

Klart allt inte är la vie en rose hela tiden.
Ibland får även jag hemlängtan.
Som typ igårmorse. Så att jag dog ungefär. Efter att troligtvis blivit drogad under fredagsnatten, (ruggigt, men okey, now i know the game) var jag i och för sig lycklig över att jag var nykter och levde när jag vaknade, men då slog hemlängtan till. Som något krampaktigt, som vred om hjärtat. Aj va jag saknade mamma, pappa och Julia. Hade betalat mycket för att få sitta med lillasyster, äta äggröra och dricka kaffe där alltså. Jag saknade nyhetsmorgon, keso, danskt rågbröd och Emilia i vit skjorta.
Ville inte ligga i en lägenhet vid Place de Clichy, och försöka förstå vad fan som hade hänt kvällen innan.
Men livet är sånt, och jag fick stå ut. Gjorde det bästa av situationen och gick och köpte frukost till Siri och Helena. Fick glädja dom iallafall.
Egentligen lockade väl mest att åka hem och lägga mig under täcket och ligga där och gömma mig under resten av dagen, men sån är ju inte jag.
Träffade istället upp Mimmi när jag börjat bli okej igen, och vi hade en skitmysig dag i Marais. Gick sen hem till henne, DRACK INTE VIN och käkade tortellini.
Idag solskenssöndag i Paris; Louvren, Notre Dame och varm choklad på Angelina's. Fin jävla skit, och livet blir vad man gör det till helt enkelt.