jenny

Över svart kaffe skenade tankarna iväg, och jag tänkte på att allt känns så jäkla utstuderat. På ett bra sätt liksom. Och då tänker jag vidare ännu ett steg. På gud. Nej, jag tror inte på gud. Jag respekterar till fullo dom som gör det, verkligen. Det har lindberg lärt mig. Men jag tror inte själv. Inte på det sättet.
Det är liksom något i mig som inte vill tro. Har jag åstadkommit något bra, så är det jag och endast jag som gjort det. Inte med hjälp av någon annan. Det är jag som har alla rätt på provet, inte gud. Det är jag som fixade jobbet pga mina kvalitéer, inte guds.
Och om jag hemskt gärna vill något så ber jag inte. Då satsar jag fullhjärtat och fixar det på egen hand istället.
Är jag ute i fel banor? Nej jag tror faktiskt inte det.
Nu har jag helt glidit iväg från var jag började tror jag. Det handlade om att allt är utstuderat, och det är ändå något jag tror på. Allt klaffar för bra för att det ska vara slump liksom.
Som att jag fick det här jobbet innan jag ens åkt hem från montpellier.
Eller att jag över telefon fixade heltids-sommarjobb i torekov under finanskristider.
Allt löser liksom alltid sig, och DET är däremot något jag tror bestämt på.