mercredi matin.
Igårkväll träffade jag Sara och vi var på American Apparels kvällsrea, och drack cider. Uppmuntrade Miriam, bästa säljaren någonsin, och snodde kolor. Avslutade med öl på uteservering. En helt vanlig kväll, och det är såna kvällar jag kommer ha svårt att vänja mig av med. Det är ju vardag liksom.
Sophia var här och hälsade på mig, och det var otroligt fina dagar. Det mesta handlade om mat, och jag älskade det. "Vad ska vi äta till vinet ikväll?", "Vad ska vi göra mellan måltiderna då, så vi blir hungriga igen?". Det var 100 cl rödvin, och hemkomna trötta, blöta efter regnet, lite halvfulla och sophia bestämmer sig för att jag ska börja på lunds universitet, och anmäler mig till socialpsykologi. Borde finnas alkolås på studera.se konstaterade vi dagen efter.
Lagom resumé, det går inte att få ner så mycket mer i ord. Jag mår iallafall bra, trots att saknaden efter emilia hugger till lite väl ibland, och hjärtat smärtar över att det snart gått ett halvår som jag inte fått se henne på.
Men det ska lösa sig i sommar. Alldeles jävla säkert.
Livet och sådär.
Säga vad man vill om au pair-yrket, okej, inte för att det är så ansträngande att ligga nedbäddad och kolla på Disney-filmer hela dagen när barn är sjukt, men ska man vara au pair så har jag ju utan tvekan den ultimata familjen. Ikväll har vi jazzkväll här hemma, jag lagar risotto, Louise skrattar som aldrig förr och Olivier rusade just iväg i panik för att köpa mer vin. Är det mercredi de luxe ska man ju dricka, sa han och stack. Jag kan inte annat än hålla med, och jag gillar det skarpt.
Annars har jag haft underbara dagar med min riktiga familj som varit här och hälsat på mig. Vi har promenerat, ätit mat och umgåtts med varandra så mycket det bara gått helt enkelt. Särskilt fint var det såklart att få dela säng med Julia. Comme elle me manques.
Nu är det final på min vistelse. Mindre än två månader kvar, och jag börjar panika. Hur fan ska jag kunna lämna detta? Hoppsan, nu rusade Olivier in med rödvinet och baguetten, och vi ska fullända mercredi de luxe. Inget dåligt liv alls, och jag får verkligen börja fundera över hur jag ska klara av att lämna detta.
Annars har jag haft underbara dagar med min riktiga familj som varit här och hälsat på mig. Vi har promenerat, ätit mat och umgåtts med varandra så mycket det bara gått helt enkelt. Särskilt fint var det såklart att få dela säng med Julia. Comme elle me manques.
Nu är det final på min vistelse. Mindre än två månader kvar, och jag börjar panika. Hur fan ska jag kunna lämna detta? Hoppsan, nu rusade Olivier in med rödvinet och baguetten, och vi ska fullända mercredi de luxe. Inget dåligt liv alls, och jag får verkligen börja fundera över hur jag ska klara av att lämna detta.
