Livet och sådär.

Säga vad man vill om au pair-yrket, okej, inte för att det är så ansträngande att ligga nedbäddad och kolla på Disney-filmer hela dagen när barn är sjukt, men ska man vara au pair så har jag ju utan tvekan den ultimata familjen. Ikväll har vi jazzkväll här hemma, jag lagar risotto, Louise skrattar som aldrig förr och Olivier rusade just iväg i panik för att köpa mer vin. Är det mercredi de luxe ska man ju dricka, sa han och stack. Jag kan inte annat än hålla med, och jag gillar det skarpt.
Annars har jag haft underbara dagar med min riktiga familj som varit här och hälsat på mig. Vi har promenerat, ätit mat och umgåtts med varandra så mycket det bara gått helt enkelt. Särskilt fint var det såklart att få dela säng med Julia. Comme elle me manques.
Nu är det final på min vistelse. Mindre än två månader kvar, och jag börjar panika. Hur fan ska jag kunna lämna detta? Hoppsan, nu rusade Olivier in med rödvinet och baguetten, och vi ska fullända mercredi de luxe. Inget dåligt liv alls, och jag får verkligen börja fundera över hur jag ska klara av att lämna detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0