jenny

 
I fredags nådde jag definitivt kriterierna för en lyckad utekväll. Jag kom hem och hade ont i skrattmusklerna, ömma fötter, alldeles för stort huvud, och var lite halvt sönderdansad. Men fan, vilken helkväll!
Värdshuspersonalen satte sig i en buss till Åhus, drack öl, besökte Absolut Vodka fabriken, drack drinkar, åkte iväg och åt mat, drack vin, bowlade, drack drinkar, och det finns ju inte en enda som är redig någonstans där. Men i like it!
Efter att vi bowlat klart skulle kvällen vara slut, men jag & Emmy vägrade ge upp den där, blev avsläppta i Kristiansstad och där stod vi. Halvpackade, halvbakis. Klockan kvart över 9. "Du känner väl till Kristiansstad?" "Nepp, gör du?" "Nope.."
Nahe. Snopet, tills vi blev bjudna upp i en lägenhet, förfestade med dom, vidare till bar, för att sluta på Grande, med dans som tusan, och ännu fler drinkar.

Igår pratade jag med Gitte. Hon är min förebild.
Jag ska bli som henne när jag blir stor. Hon sa att man hellre ligger på kyrkogården lycklig, än rik.
Jag kan inte annat än hålla med. David fyllde på det där och sa idag; Den som spar han har, tillslut bara pengar kvar.
Det passar bra med såna citat i finanskristider som dessa.
Nu ska jag gosa med min syster. Nighty.

Vi gick in för bonde söker fru-temat på kvällens studentfest och gjorde oss tjusiga med stövlar, rutiga skjortor och skogskepsar. Tog oss till söder för att avnjuta en HEL DEL vin och ha en HEL DEL jättetrevligt. Skrattade oss halvt, nej helt, fördärvade åt erik x 2 som vanligt, och lekte lite bönder. Deluxe kallade och vi sällskapade bönderna och halmbalarna.
We were rockin around the clock och skakade våra lurviga.
Älskade Katedral, varandra och kvällen.
Oberäkneliga mängder ton av kärlek till er allihopa. Damn, jag hade så jävla roligt.
Traskade upp mot öster i väldigt bekväma gummistövlar, snodde påskliljor och slutade natten med att käka äggmackor såklart.
OH AH KATEDRAL, JAG SA: OH AH KATEDRAL!!

Saker som inte rekommenderas att göra dagen efter;
Stiga upp vid halv nio och inte hinna käka frukost eller dricka kaffe.
Ha 2 timmars kulturhistorialektion och engelska. Ha workshops med bångstyriga nior, dvs lära dom en danskoreografi när man helst av allt vill gå och lägga sig. Sy in balklänning, (jag vill inte att min balklänning ska se mig i detta skicket). Skriva projektarbetsrapport. Men det insåg vi faktiskt väldigt snart att det var lite överambitiöst så vi drack kaffe istället. Rätt många grader bättre.
Hej va tiden går. Hej va den här tiden är rolig. Hej va jag är trött.
HEJ VA JAG FAN INTE BRYR MIG OM DET! Nu ska jag ut och promenera!!

Hemma ifrån huvudstaden, full av intryck och inspiration. Nu jäklar ska här dansas!
Vi besökte dansmuseet, Balettakademin och Danscenter, och som grädden på moset; såg Bounce.
En föreställning så jävla bra att det är helt omöjligt att beskriva i ord.
Vi ville aldrig sluta dansa iallafall.
Resan fick mig att bestämma mig för att åka upp till Stockholm och söka in till Danscenter iallafall, det får bära eller brista, det spelar ingen roll. Huvudsaken är att jag vågar, och därmed undviker att bli bitter i framtiden för att jag inte tog chansen.
Igårkväll lagade jag & pappa lyxmiddag, och jag stack senare ner till Sorello och drack öl med Rickard, Josie och Emilia. Vilken satans tur att dom finns i Älmhult alltså.
Nu sitter jag på jobbet och känner pengarna trilla in i fickan. Rätt skön känsla, speciellt när det är två veckor kvar tills vi åker till sydligare breddgrader. Såg nyss på vädret att det blir 25 grader och strålande solsken i Chania imorgon. Det bådar väldigt jävla jättegott.
Nej, dags för en kaffe och en dröm. Puss!

Det är så små små saker som gör livet till vad det är.
Som Josie, Micka & Emilia till exempel. På bryggan vid sjön. Prat om drömmar och framtid. Delicatobollar och morötter.
Eller som att vi åker till Stockholm imorgon. Käkar cesarsallad utomhus med ett glas rosévin. Njuter av livet. Dansar satan på Bounceföreställning.
Eller att det är sjutton dagar kvar tills vi åker till Kreta. Bara det liksom.

     Jag är inte trött någonstans känner jag nu. Jag hatar att gå och lägga mig såna här kvällar. Jag är så full av energi och livsglädje och det bara känns fånigt att sova bort det. Då tänker jag lite istället. Som på det här med förhållanden. Jag tänker att om, och det är verkligen ett BIG BIG BIG om jag någon gång skulle känna att jag är sugen på att hoppa in i ett förhållande, (visst är det skrattretande ni som känner mig?) så undrar jag vad jag skulle ha för typ av kille. Eller man skullej ag hellre vilja säga. Ena stunden tänker jag att jag vill ha någon som är lite lik mig. Lite hurtig, spontan, äventyrlig och sådär. Går upp tidigt och springer en runda. Någon som peppar och motiverar liksom. Andra stunden får jag panik vid tanken av en sådan kille. Att någon skulle ta min plats? Vem jag då jag i det förhållandet? Jag vill ju vara den som peppar, är överhurtig och jobbig. Jag behöver någon jag kan dra lite i, tjata lite på, motivera lite extra liksom. Men vad tråkigt i längden med en sån kille? Äsch, egentligen behöver jag bara en kille till att sätta igång Hello Sunshine till mig när jag vaknar, och ge mig kaffe på sängen. Fan, det låter som något Emilia hade kunnat göra ju?!

Precis hemkommen ifrån taccokväll hos Philip med en del av gänget.
Exakt såhär söndagkvällar ska spenderas, med fina vänner och god mat.
Tidigare idag har vi repat projektarbete, och jag har firat mormor.
Nu sitter jag här med en kopp te, tänker på att jag kunde gå i min kavaj utan att frysa och att det är fint att bo tillsammans med amanda. På onsdag åker vi till Stockholm. Ni vet; känner pulsen, dansar och dricker kaffe.
Såsom livet ska levas helt enkelt.

Det är ett hysteriskt roligt liv jag lever. Fan, en stor jäkla euforikänsla. Ett rosa fluffigt moln liksom.
Allt fullt ut. Tusen möjligheter och chanser. Allt i deluxeversioner helt enkelt.
Tisdag med malmöbesök; William, kaffe, Hannah, Lina och kanelbullar. Onsdag med tagen grilloskuld i Växjö, fina vänner, rödvin och Deluxe. Tidig torsdagmorgon med Elin i morgonsol på Askelyckan, avec kaffe och cigg. Resterande dag spenderad på hartmans med josie och 20 andra vänner som passerade förbi. På kvällen firande av Gitte, som förresten är den som kanske inspirerar allra mest med sin enorma livsglädje. Jag&Em drack iallafall gott vin och skrattade hela kvällen, hamnade i Rickards säng och slutligen i Emilias efter subs på köksgolvet.
Fredag; sol, syrran och gräsmattan. När solen började gå ner kom Fanny till mig med två flaskor vin, vi mötte upp Em&Josie och cyklade till Micka där vi hade fantastiskt roligt med våra alter egon. Yes, klackarna i taket, klunk och hallelujah! Dans på Speakan tills det var nog, vinglig cykel hem, ömma fötter och äggröra.
Fyra h sömn och jobb - trumvirvel!
Huvudet som hela morgonen känts några storlekar för stort krympte, och började må bra när Emilia kom till mig och vi satt på trappan i solen. Felix & Rickard kom hit senare och vi grillade, myste, levde och skrattade.
Helt galet bra kvällar, och det här lovet som förövrigt är det sista är nog fasen det finaste någonsin.
Idag har jag jobbat, suttit i solen på hartmans med min Emilia och legat på bryggan med Josie.
Allt är så nära nu, och jag hänger verkligen med. Glöm inte o njuta därute guys,
vi är mitt uppe i the time of our lives.

Jag har haft en alldeles underbar dag, och nu kan jag bara inte sova.
Tåget tog mig & Em söderut idag, närmare bestämt Malmö, och där har vi spenderat dagen. Morgonkaffe på Kafferosteriet, shopping, scones&jordgubbar på Lilla Torg, latte och ännu mer jordgubbar i Västra hamnen, och en massa sol på det, har alltså resulterat i en utmärkt dag. Sen var inte sällskapet speciellt pjåkigt det heller.
Nu är jag som sagt superpigg, och kan verkligen inte sova. Jag är så jävla nöjd med mitt liv, kan inte sluta säga det.
Det känns otroligt onödigt med sömn inatt. Sova kan jag ju göra när jag blir gammal för fasen.
Därför började jag nyss ta fram en stor kasse som jag ställt undan med mina sommarkläder. Otroligt kära återseenden med alla vita blusar och jeansshorts som min garderob nu är fylld av.
Imorgon är det söndag, fast det gör inget för jag har lov, och ska åka till Ellen.
Jag sa ju att allt var braaaaa. F TO THE ANTASTIC LIKSOM :)

Jag har hittat tillbaka till min kamomilltestund!
Den har vart borta väldigt länge nu, men ikväll står tekoppen här bredvid mig och jag sitter och halvler.
Det är kanske en vändning ikväll. Ja, jag tror faktiskt det.
Jag tycker om att leva hektiskt, jag menar - det är ju jag, att hela tiden ha en miljon grejer att göra och ta tag i. Men det finns faktiskt en gräns, och den har passerats. Stressfaktorn har blinkat rött länge nu, jag har slutat känna min värk i axlarna och tröttheten nämner man inte ens, då den är så självklar.
Fan, så här ska det liksom inte vara! Vi går i trean, vi lever en spektakulär, sanslöst rolig tid, och den får inte förspillas.
Lyndon tog ofantligt mycket tid och energi, och att parallellt med det försöka producera en dansföreställning samtidigt som man ska försöka hinna med skolan, är fan inte lätt. Men nu är det gjort iallafall! På mindre än en vecka har vi satt allting!
Fattar ni? Vi har gjort en föreställning!!
"Jobbigt" hade alltså premiär ikväll, och jag är ändå jävligt stolt över oss. Att vi faktiskt lyckades, trots det där stressblinket, hängande ögonlock och dålig danslust.
Vi stod ändå där ikväll, och rockade som fan!
Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, mer än att jag tror att det faktiskt vänder nu.
Nu ska jag se till att det blinkar grönt ovanför mig, och jag tror faktiskt det börjar med kamomillteet, här och nu.