Komplettering.
Fredagslyckan när jag får brev på posten, som innehåller min kameraladdare, ENFIN, och en MFF-bilaga pappa skickat med, för att fira deras jubileum. Allsvenskan igång, och då är det vår på riktigt alltså, och ikväll spelade Malmö 3-0. Det når även Paris.
Ikväll körde vi tisdagkväll deluxe här hemma. Med rödvin, entrecôte, potatisgratäng och chokladpralin. Varför inte på en tisdag liksom? Eller att vi igår efter att vi sett klart franska filmen kommer på att den ju faktiskt var fransk, och utan text, och vi tänkte knappt ens på det. Språket är liksom naturligt. Ball.
HAR JÄVLIGT ROLIGT SKA NI VETA.
THE DOG DAYS ARE OVER
Lite löjligt nöjd. Går mest runt och småler över allting, och är kär i det mesta.
Mycket musik som gör mig väldigt levande. Händelserikt liv, och som vi konstaterade igår; vi bor ju i världens vackraste stad helt enkelt.
I fredags dansade jag & Bell tills vi stupade, och klockan slog 6 innan vi kröp ner i hennes stora säng. Lördagen bestod av muséebesök och kaffe vid Pont Neuf, och kvällen med vin under tak för att rädda oss från regnet.
Biofestivaldagar har passerat, och jag tog tillfället i akt och gick på bio två dagar i rad. VÅGAT. I söndags kröp jag upp i biofåtöljerna med min fina Amanda, och igår i sällskap av tre andra fina tjejer, och tillsammans dreglade vi över Romain Duris, och svor åt Vanessa Paradis.
Efteråt satte vi oss på en parkbänk i Parisnatten, såg upp mot L'Arc de Triomphe, och konstaterade alltså att vi bor i en jävligt vacker stad. Cigg på det och lite planer, innan vi kramades hejdå. Jag och Sara armkrokade hem till henne, och pratade tills vi var hesa och sött somnade in.
Idag mötte vi upp Malmös bidrag till Paris; Amanda, och Gbgs; Frida, och åt frukost på Paris finaste Starbucks. Inte helt fel att börja morgonen sådär, med kaffe och chokladmuffins. Ca va liksom.
OCH ALLA MÄNNISKOR GÅR I DUR FÖR NU SÅ ÄR DET VÅR, TJALALALA DET ÄR VÅR
frida!!
MINDRE ÄN TVÅ VECKOR KVAR, MON TRÉSOR.
CRÉME DE LA CRÉME.
i endast tunna vårjackor, på uteservering fram tills 12 på natten.
utan värmelampor, utan att frysa. tunna strumpbyxor, och lite nödvändig onsdagsöl.
Planering av sommaren, då spektakulära förslag som paris-camp på emmaboda diskuterades vilt.
det var som en svensk sommarnatt helt enkelt, och äntligen äntligen är våren här på riktigt.
Kvällens themesång utan tvekan "Créme de la créme" som bara skriker Paris-vår.
Att vi sen slutade kvällen med en av killarna i The Teenagers var ju bara en rolig detalj liksom.
Nej förresten, sista fina detaljen var taxin över Champs Elyssées, det bisarra i att smörja in benen med Chanel-creme på Saras 9 kvadratmeter och te.
Idag har det gått ända upp till 19,5 grader, och jag har bakat sockerkaka.
Imorgon är det fredag och jag ska ha frukostdate med Isabelle.
SPEKTAKULÄRT.
lycklig idiot.
MÅSTE. DANSA. NU.
THIS IS MY TIME
idag har jag suttit ute i t-shirt och läst bok. innan dess var jag i skolan, och lärde mig ännu lite mer fransk grammatik, och efter det promenerade jag lite fram och tillbaka på ett soligt champs elyssées.
FATTAR NI ATT VÅREN FAKTISKT KOMMER NU?
bakade scones, och satt med louise i kvällssolen, fikade & drack väldigt svart kaffe.
känner mig oberörd av världen på något konstigt sätt.
bara jag får ha solen i ansiktet klarar jag vad som helst.
imorgon är det onsdag och jag ska få träffa fina tjejer. med dem ska jag även spendera kvällen, och jag längtar redan. onsdagar är dagen då man behöver dricka lite för mycket vin, för att få känna på att man faktiskt bara är 19 underbara år.
förra onsdagen var målet bara att gå ut och ta en oskyldig öl. det slutade med tequila på social club, och vi satt inte i taxi påväg hem genom ett gatupplyst paris förräns klockan var 4.
har jag sagt att jag älskar denna staden?
JAG ÄR SÅ JÄVLA MITT UPPE I LIVET.
future,
och egentligen kunde det kanske vara enklare att sitta på öresundståg och klaga, och drömma sig bort
det finns en charm i att vara bitter över att vara fast
men sen när man är fri
kan man sakna att drömma sig iväg
för det känns inte lika rätt nu
när man gör vad man vill och alltid velat
samtidigt har jag alltid tyckt att man aldrig ska nöja sig helt
så jag drömmer mig ändå iväg bara lite
med emilia i telefonen, och vi pratar hösten
då skillnaden är att vi är tillsammans. fin skillnad alltså.
vi pratar resa, och vi ska verkligen iväg, vi två
"det är ju som att vara med sig själv", och precis så är det
men först ut: våren i paris
och sen en sommar vid havet i torekov
eeee.
Fina små saker.
- WILLIAM kommer hit om en dryg vecka. När jag frågar vad han vill göra när han kommer hit, svarar han; kramas, leva och vara lycklig. Jag är rätt säker på att hans kriterier ska gå att uppfylla.
- Amanda vid datorn, jag läser tidning i sängen. Behöver egentligen inte ens prata. Musik, vin och tända ljus. Det är riktigt fin vänskap.
- Att få höra Emilias röst, och att få planera hösten som vi faktiskt ska vara tillsammans under.
Living the dream.
Har haft en förbaskat fin vecka.
Några exempel är väl; en onsdagkväll som blev urfin med middag på Café du Paris, med Fanny, Katja och Sara. En torsdag blev fulländad då plastkortet fyllts på, och jag fick Cliniqueprodukter i min hand, och vi köpte tjusiga, vita, spetsblusar. Eller bara att stå under tak och äta crêpes med F för att det ösregnar, efter besök på Pompidou (moderna muséet), där vi mest stod och skrattade åt all fruktansvärt djup konst.
Helgen var vansinnigt bra den också. Som i lördags t.ex, när solen sken, jag & Sara satt i parken vid Luxembourg, kedjerökte och drack café créme.
Efter lördagkvällen som bestod av jazzbar, och rödvin utomhus, slog jag & Sara till med så många klyschor samtidigt att det var löjligt; 9 m2, vindsrum, rödvin, cigg, och melankolisk musik. Men vi skrattade åt det, och hade det mysigt. Igår satt jag och Amanda tre timmar på Starbucks, fick sällskap av Sara och hade odiskret flört med snygg man. Slutade med nummer på servetten, och vi sprang fnissande därifrån.
Vi avslutade söndagkvällen på magnifikt sätt med bio (gratisbiobiljetter genom Chanel från Sara, respekt), popcorn och Shutter Island. Hemsk film, och vi var alldeles konstiga efteråt. Var liksom tvungna att komma tillbaka till verkligheten igen, då hela livet kändes som en illusion efteråt. Lösningar blev 50 Cent och Glamourama. Två motpoler möts = man blir normal, som Sara så fint uttryckte det.
Idag lyssnar jag på min kropp, som säger att jag ska ta det lite lugnt.
Enda aktiviteten på schemat är att springa och köpa apelsiner och nya franska Vogue. Det kan jag klara av!!
PUSS
Soundtrack of our lives.
OKEJ, soundtracket till filmen om mitt liv, och låten jag vill ska spelas på min begravning är utsedd.
Det är ingen djup låt. Ingen låt man blir alldeles gripen och tagen av.
Ingen låt som barabara jag har hört.
Men den gör mig så vansinnigt, sanslöst lycklig och glad, och jag känner att jag fan kan klara allting.
Don't stop me now - Queen.
tout simple.
Insett att det var brist på D-vitamin jag led av. SOL med andra ord.
Så Paris gav mig idag litelite sol, och jag blev genast gladare.
Till och med så att fåglarna kvittrade när jag traskade iväg för att möta upp Amanda & Fanny för att dricka kvällskaffe med dom i Marais.
Så jävla fint, och konstaterandet jag kände för några dagar sen kunde inte vara klarare. Sina närmsta vänner ska man ha till att höja en. Det är dom som ska lyfta fram ens egna bästa kvalitéer, och få en att känna sig bra. Amanda och Fanny är två sådana. Jag kunde sitta och känna mig så jävla bekväm, och lycklig med dom. Dricka chocolate chaud, och njuta av livet helt enkelt. På en uteservering en tisdagkväll i Paris.
Nu är det liksom dags att knäppa upp jackorna, suga in de välbehövda F-vitaminerna, köpa nya nagellack i sprakande vårfärger, vita blusar och dricka kaffe på uteserveringarna.
Vad mer kan jag säga? HELLO SUNSHINE, tout simple.
summerbreeze
grillning och finafina vänner.
sommarkväll på fin balkong.
rödvin, kyckling och solnedgång på staglaberget.
hand i hand med bästis.
sommarfrukostar med 3 fina vänner.
förutbestämd slump?
Över svart kaffe skenade tankarna iväg, och jag tänkte på att allt känns så jäkla utstuderat. På ett bra sätt liksom. Och då tänker jag vidare ännu ett steg. På gud. Nej, jag tror inte på gud. Jag respekterar till fullo dom som gör det, verkligen. Det har lindberg lärt mig. Men jag tror inte själv. Inte på det sättet.
Det är liksom något i mig som inte vill tro. Har jag åstadkommit något bra, så är det jag och endast jag som gjort det. Inte med hjälp av någon annan. Det är jag som har alla rätt på provet, inte gud. Det är jag som fixade jobbet pga mina kvalitéer, inte guds.
Och om jag hemskt gärna vill något så ber jag inte. Då satsar jag fullhjärtat och fixar det på egen hand istället.
Är jag ute i fel banor? Nej jag tror faktiskt inte det.
Nu har jag helt glidit iväg från var jag började tror jag. Det handlade om att allt är utstuderat, och det är ändå något jag tror på. Allt klaffar för bra för att det ska vara slump liksom.
Som att jag fick det här jobbet innan jag ens åkt hem från montpellier.
Eller att jag över telefon fixade heltids-sommarjobb i torekov under finanskristider.
Allt löser liksom alltid sig, och DET är däremot något jag tror bestämt på.
framtidsplaner
en torsdag spenderad på bästa sätt; i soffan
igår var vi på la perle och drack öl, och senare på egoiste, och jag & mimmi slutade kvällen i fin lägenhet med två gitarrer och fransmän, innan vi begav oss mot republique där vi kurade ner oss i sängen
annars längtar jag väl mest tills det blir vår på riktigt
längtar efter solblekt hår, saltstänkt och solbränd hud och vita skjortor så det gör alldeles ont i magen
även om jag tycker jag är rätt grym på att leva i nuet
är ju framtidsplaner ändå bland det bästa som finns
paris by night
onsdag, och ljus framtid
NEJ JAG ÄR INTE ALKIS, BARA LIVSNJUTARE
Sitter och tänker på hur förbannat ljus framtiden är
Jag kirrade sommarjobb igår, i en av Sveriges finaste sommarstäder, Torekov
Börjar dagen efter jag anlänt hem, efter våren i Paris
och efter det lägger jag min framtid till Emilia
då är det vår tid
båtluff i grekland, eller apelsinplockning i Israel, je m'en fous
as long as we're together, liksom
nu ger jag mig iväg för att träffa andra finingar, Amanda & Mimmi
och vi ska se vart Paris tar oss
21,40
Ibland får även jag hemlängtan.
Som typ igårmorse. Så att jag dog ungefär. Efter att troligtvis blivit drogad under fredagsnatten, (ruggigt, men okey, now i know the game) var jag i och för sig lycklig över att jag var nykter och levde när jag vaknade, men då slog hemlängtan till. Som något krampaktigt, som vred om hjärtat. Aj va jag saknade mamma, pappa och Julia. Hade betalat mycket för att få sitta med lillasyster, äta äggröra och dricka kaffe där alltså. Jag saknade nyhetsmorgon, keso, danskt rågbröd och Emilia i vit skjorta.
Ville inte ligga i en lägenhet vid Place de Clichy, och försöka förstå vad fan som hade hänt kvällen innan.
Men livet är sånt, och jag fick stå ut. Gjorde det bästa av situationen och gick och köpte frukost till Siri och Helena. Fick glädja dom iallafall.
Egentligen lockade väl mest att åka hem och lägga mig under täcket och ligga där och gömma mig under resten av dagen, men sån är ju inte jag.
Träffade istället upp Mimmi när jag börjat bli okej igen, och vi hade en skitmysig dag i Marais. Gick sen hem till henne, DRACK INTE VIN och käkade tortellini.
Idag solskenssöndag i Paris; Louvren, Notre Dame och varm choklad på Angelina's. Fin jävla skit, och livet blir vad man gör det till helt enkelt.
fredagslycka, mes amis!
Igår satt jag i Mimmis fina krypin vid Republique, drack vin och snackade skit. Väldigt trevligt, och det gör vi om. Idag kickade jag igång fredagen direkt med att springa bort och köpa Vogue, och en pain au choco. Solen har skinit här hela dagen, och jag har lett väldigt mycket. Nu ska jag snart sticka bort till Siri och hennes vän, & tillsammans med dem ska jag mista min utgångsoskuld i Paris. PEPP PEPP PUSS!
lite vardag.
