la vie en rose.
Fan va jag känner att jag lever!
Jag älskar mina nya rutiner. Älskar att vakna runt åtta, öppna mitt stora fönster och släppa in frisk luft. Att gå ut i köket där frukosten står redo och kaffet är klart. Gå den underbart fina vägen till skolan och springa uppför de 100 trappstegen, som kommer döda mig en morgon. Sätta mig bredvid spralliga Louise och leende Oda, och lära mig beaucoup de francais. Efter skolan, ha hela eftermiddagen ledig och oplanerad. Till att luncha på en av alla miljtontals uteserveringar. Eller, sätta sig ner på en parkbänk och läsa franska Elle. Eller som igår; gå och simma med Emilia, ta en crépe avec sucre efteråt, och senare traska runt på honungsfestivalen som pågår här just nu. Eller som idag; luncha med ett gäng och sen gå iväg till en park med Louise & Oda, lägga sig där och bara vara.
Ikväll ska jag laga pasta tricolore till min otroligt fina värdfamilj, som bjudit mig på mat varje dag sen jag kom. (Och ja, alla fördomar om franska matvanor är sanna! Ja, de äter förrätt, varmrätt och efterrät varje dag! Ja, de äter efter klockan 8 på kvällen! Ja, de dricker vin till vardags!) Efter det, blir det utgång avec Louise.
Bises.
baguette & elle
Jag är här!! jag förstår det knappt själv, får nypa mig själv i armen hela tiden, jag är verkligen här nu!
Resan gick bra, den var verkligen en upplevelse i sig, vilket jag hade hoppats på.
Efter fin avskedsdag med m, p & julia med lunch i Malmö och cappuccino i Köpenhamn klev jag slutligen på tåget. Hade en hel kupé för mig själv, drog ner fönstret, drog på solbrillorna och andades frihet. Det var en enorm känsla. Där stod jag och var verkligen på väg bort. Och det kunde faktiskt inte kännas bättre.
Träffade massor med roligt folk på tåget, och jag bestämde mig för att jag verkligen måste backpacka nästa sommar. Sov ryckigt genom Tyskland, vaknade kvart i 6 på morgonen av att tågmannen bankade på vår kupé, och jag & min nyfunna vän Maja kravlade oss sömndruckna ur kupén och såg Kölnedomen i gryningsmörker. Mäktigt. Croissant och kaffe på tågstationen, innan det bar av mot PARIS! Väl i Paris fick jag det bästa välkomnandet ever. Min Amanda!! Kramades, drack café créme på uteservering och kramades igen.
Hoppade efter det åter igen på ett nytt tåg, som tog mig till la destination finale; Montpellier!
Välkomnande av värdpappan, anlände till leur maison och blev bjuden på kvällsmat.
Sov som en stock under natten, och vaknade faktiskt utvilad. En kaffe & en baguette senare var jag redo för skolstart. Min sinnesnärvaro stavades nervös, men det behöde jag inte vara.
Kursen är svår, riktigt svår, (men jag tror på utmaningar och ska bannemig klara den!), men lärarna är bra och skolan fin.
Lunch på fin salladsbar efter skolan med ett gäng, och senare un café du lait på Place de la Comédie.
Nu har jag köpt apelsiner, franska Elle, baguette och rödvin och laddar inför kvällen med lite glosor.
Ska möta upp några stycken på place de la comedie, och efter det bär det av till en bar där det ska krylla av studenter. Klackarna i taket!
Först ut; fransk grammatik!
Finally.
Och tråkigt nog fattar jag väldigt lite. Jag är toklugn.
Väskan är packad, jag har suttit ute på altanen hela kvällen med mamma och pappa, käkat massa räkor och annat gott, och jag var till och med så spontan att jag vågade köpa ny dator idag. Wow.
De sista dagarna har vart precis som jag velat ha dom. Bjöd fina vänner på frukost här, drack cappuccino med sophia, mysig picknickbrunch på bryggan med Josie, Ebba och Mikaela. Igår fick jag väldigt spontant besök av Ellen(!) mitt i lax & bulgursalladen, och vi tog bilen och körde iväg för att hälsa på fanny. Mm, körde lite för fort och rökte i liten röd bil och njöt av livet helt enkelt. Myste sedan deluxe när två blivit tre, käkade lösgodis som tokar och snackade drömmar & femårsplaner.
Idag har jag bakat äppelkakor, vinkat av josie vid stationen, druckit elvakaffe med farmor och farfar, sprungit i spåret, druckit öl med rickard, kramats hejdå med ebba och slutligen myst med m, p & julia.
nu tassar strax syrran in här, jag tvingar henne att sova med mig inatt.
Fan, imorgon händer det. Jag är så överlycklig. F i n a l l y.
Bonne chance!
Kvällen hos Ellen var precis så jävla underbar som jag hade räknat med.
Vi drack upp champagneflaskan och fortsatte sen på rödvin, fnissade, diskuterade, pratade om vilka städer vi ska besöka på vår backpackerturné, åt svindyr lyxchoklad och hade riktig kvalitétstid. Fan, den kvinnan är helt otrolig.
Idag hade vi en riktig mysmorgon, och åkte sen in till stan för att luncha med Carro (som också verkligen inspirerar). Sen fick jag ett fint mail ifrån Frankrike, och så pratade jag med fransmän på jobbet som sa Bonne chance! Det börjar bli toknära nu, och jag är fylld av miljontals med känslor.
Imorgon bjuder jag in till frukost på Svanstigen. Det blir nog en bra morgon.
Goodbyes.
Frulle på Espresso House som vanligt, med stor latte och scones, lite shopping, Kafferosteriet, grekisk mat vid kanalen, hejdå William, och dagen led mot sitt slut. Jag, nöjd som bara fasen. Vi åkte tåget gapskrattandes hem, och jag har verkligen förbannat roligt med de tjejerna. Vi såg det hela som en avskedsdag tillsammans, innan vi skiljs åt. Jag till Frankrike, dom till London. Det var den bästa avskedsdagen jag kan tänka mig. Jättemycket puss på er.
Nu är det lördag, jag är dödens trött efter mitt mördarpass med jobb. Dunsade i säng runt klockan fyra inatt, visste att jag var tvungen att somna på momangen, för två timmar senare skulle jag upp och jobba igen. Men det gick, och här sitter jag nu! En stor kopp kaffe och scrambled eggs har hjälpt mig första timmen, nu får vi se vilka metoder som krävs för att orka resten av timmarna.
Det kommer nog gå galant, för ikväll ska jag till Ellen. Och med mig har jag en flaska champagne.
Känns som att det kommer bli en alldeles fenomenal söndagkväll.
Upp som en sol?
Jag hade den värsta förmiddagen jag varit med om på mycket länge.
Vaknade upp, kollade ut - regn. Inte sugen på någon frukost, och jag som älskar frukost.
Tar tag i det där med att fixa biljetten till nästa veckas avresa, hög tid liksom. Min mail funkar inte, min mobil funkar inte. Sitter i telefonkö med SJ, samtidigt som jag försöker knåpa ihop ett brev på franska till familjen jag ska bo hos första tiden. Nej, det där lät finare än vad det var. Jag satt alltså inte och skrev flytande, vackra meningar, med en stor tekopp bredvid mig, och log harmoniskt till det hela. Nej, jag slet hår för att jag glömt så mycket, och kämpade som tusan för att få ihop några vettiga meningar om när jag anländer, samtidigt som jag hällde i mig kaffe då jag behövde koffeinkick deluxe.
Inget blev som jag tänkt mig, varken biljettpris eller resväg, men jag fick en heldag i Paris på köpet iallafall, då jag kan umgås med min amanda, vilket verkligen inte är fy skam.
Inser att jag är sen till jobbet, mobilen & mailen fungerar fortfarande inte, ringer och meddelar att jag kommer en halvtimme senare istället, får okej, stressar vidare, undrar vilka högre makter som vill testa mig denna dag, tittar ut och ser - fortfarande regn.
Kastar mig iallafall tillslut iväg på gröna faran och trampar iväg. Med en liten belåten känsla, att nu är det jag & gröna faran i samförstånd, inget kan iallafall bli värre. Det gör inget alls att min för en gångs skull lite vällagda mascara rinner av, nu blickar jag framåt mot bättre tider, och
pang bom crash!; gröna faran sviker mig så brutalt.
Kedjan hoppar, och där står jag, i ösregnet.
Jag hade tre alternativ;
1. skita i cykelfan, ta löpet hem och gömma mig under täcket tills nästa dag
2. skita i cykelfan och istället gå till jobbet. påföljd; jag blir ännu en halvtimme sen
3. vända på cykelfan, och i min nyinköpta tröja, krypa ner på marken och försöka laga den
hela jag skrek 1 1 1!! Men en liten, dock så envis del av mig skrek "3, var ingen pussy!" och jag hade inte längre något val. 5 minuter, alla svordomar jag kunde komma på, och två totalt nerskitade händer senare, satt den iallafall där den skulle. Jag kände inte längre något samförstånd med gröna faran, och vi sa inte ett ord till varandra under resten av vägen..
Dock anländer jag till ett jobb med livemusik, massor av stearinljus, potatisgratäng & fyra sjukt roliga grabbar.
Då går tio timmars jobb rätt snabbt.
Nu är det hög tid för sömn. Jag bugar, bockar och tackar för mig.
THE BEGINNING.
Men hur tror ni det känns??
Åka alldeles ensam till ett land där jag knappt kan språket, träffa massa nya människor, bara äta baguette och klara mig helt jävla själv?
Hur tror ni det känns?
Svar: HELT JÄVLA UNDERBART.
Rödtjut och solnedgång.
Annat som höjer serotoninhalten i mig, och ger skrattmusklerna träningsvärk är:
amanda & ellen!
De två, grillad kyckling, rödtjut och choklad, samtidigt som man klipper solnedgången på staglaberget med glittrande vatten framför sig - det kan man fan kalla perfektion.
Efter vin på deluxe, en god natts sömn och frukost under parasollet var det dock dags för ett tårdrypande farväl av vår älskade amanda, som nu prövar lyckan i paris.
Fuck studenten, här snackar vi sorgliga avsked.
En gråtande Ellen skjutsade ner mig till stationen, och jag tog bussen hem.
Fan, det här är verkligen både den lyckligaste och sorgligaste tiden i våra liv.
Sensommar.
Som vanligt börjar man vid den här tiden längta lite efter att få tända ljus, ta på sig lite tjockare tröjor, fina halsdukar och sitta inne och mysa. Speciellt när jag vet att jag kommer spendera hösten i Frankrike. VId rivieran dessutom. Där är det varmt till november. Helt jätteokej.
Trots höstlängtan suger vi ut så mycket vi bara kan av sommaren, och sitter på emilias uteplats och dricker kaffe. Det är bra människor jag har runt omkring mig alltså. Imorgonbitti är jag bjuden på frukost hos Josie. Och efter jobbet beger jag mig faktiskt till Växjö igen, för att ha en sista kväll med min Amanda, innan hon flyttar till Paris. Vi gör något bra av det sorgliga och jag ser det framför mig; jag, Ellen, Amanda, en box rödvin och pasta med pesto. Fy fasen vad jag gillar att ha såna planer framför mig.
du kommer aldrig kunna hålla mig tillbaks
i onsdags åkte jag och josefine till växjö för att ha kräftskiva på växjös finaste balkong, tillsammans med fler fina vänner.
vi sjöng snapsvisor femstämmigt, (vi har ju trots allt varit esteter, sådana ränder går inte ur), åt mat och skrattade. spenderade en timme dansandes på loft, tills vi insåg att vi bara kastade pärlor åt svin, och stack tillbaka hem till erik där vi fortsatte där vi slutat.
igår åkte jag och emilia till malmö där vi spenderade dagen med att shoppa upp skatteåterbäringen, dricka kaffe och strosa runt. åt laxmacka vid kanalen, drack gott vitt vin på lilla torg och såg veronica maggio (som förövrigt var helt otroligt bra). dansade till timbuktu, och avslutade kvällen hos william, gapskrattandes och något trötta.
nu är det sömndags, och imorgon ska jag med syrran till växjö för att förbereda henne på skolstart, och för att luncha med lindberg. mindre än en månad kvar tills jag åker. galet.
nous avons juré de ne jamais devenir cynique!
Någon är lite festsugen.
Det är kittlande spännande att jag åker om en månad. Framförallt är det fantastiskt skönt.
Dock blir ju allt vad man gör det till, och det kan verkligen denna sommaren bevisa. Spenderar man morgonen med Emilia, Josie och Ebba vid frukostbordet som är fullt av nybakta frallor, pannkakor, sirap och yoggi, som jag gjorde imorse kan det faktiskt kännas okej att vara i Älmhult.
I lördags ställde vi till med lite kalas efter att spenderat dagen i Åhus. Jag, Em och Sophia hade den bästa kräftskiva man kan tänka sig med massa kräftor, mycket vin, vitlöksbröd och paj. Vi var väl medvetna om att Karloskar-dagarna ägde rum 6 mil ifrån oss, men kände att vi inte behövde se samma folk som vi gjort i tre år, utan satt hellre på google earth, kollade gator i Montpellier och London, istället för att supa bort hjärnceller med hjälp av tequila på oleo..
En sommarkväll var det grillning på Svanstigen, och fina människor samlades på min altan. Fin mix av människor, och vi spelade kubb, drack rosé med fanta och tävlade vem som kunde gunga högst.
Måndagen därefter kändes som en bra dag att spendera i Köpenhamn, och så blev fallet. Fem tjejer tryckte ihop sig i mycket liten röd bil, och gasade iväg till grannlandet. Vi gjorde typiska svenskar-i-kph-saker, som att vandra runt på ströget, käka körsbär och wienerbröd i nyhavn och helt enkelt andas danmark. Låg ner i gräset på en kulle, drack öl och käkade chips. Jag kallar det livsnjutning. Vi fann vårt övernattningsställe (det låter bättre än hostel), och svidade om när dagen blev kväll. Åt mat och drack mer öl. Besökte irländska pubar, och träffade intressanta människor. Pratade oavbrutet med någon som sett mycket, gjort mycket, ville mycket och kunde mycket. Som sa; bara res, det är det bästa som finns.
Blev bjudna på ännu mer öl, sjöng karaoke, drack mer öl. Upptäckte att klockan blivit halv fem och alla var på olika håll. Jag sa hejdå till kvällens sällskap och vandrade själv på ströget i gryningen. Mötte upp Amanda, som varit på eget äventyr, mitt på gatan och lyckan var total. Vi traskade hemåt med ömma fötter, blev invinkade till ett stängt Café norden där vi satt en halvtimme och pratade, drack kaffe och rökte. Klockan var halv sex, och personalen skulle precis börja jobba. Fick nästan nypa mig själv i armen i den stunden.
Tisdagen ägnade vi, innan hemfärd, åt att vandra i park, dricka cappuccino & äta croissant, kolla runt i Christiania, och åter igen - andas danmark.
En söndag dödade Älmhult mig långsamt, så jag spontan-tog tåget till Malmö, för att käka mat med William på hans balkong, kvällsbada i havet och det är så mycket lättare att andas där. Vaknade tidigt, satt på balkongen och drack kaffe och såg Malmö vakna till liv medans William sov vidare. Bra start på veckan.
Annars har det vart en del fina middagar, turer till havet, kvalitétstid med Emilia, matlagning, blåbär i skogen och kvällsdopp i sjön.
Nu är jag på jobbet, och ska gå och beställa en caesarsallad till kvällsmat.
Sommarn har utan tvekan vart den bästa någonsin.
långa nätter.
melissa horn och cigg på altanen i natten. det har sina fördelar att vara hemma själv.
sina nackdelar också, men det är lärorikt.
imorgonkväll blir det iallafall fördel med besök av människor jag håller kär, och grillning.
det har vart fina dagar, trots att sommaren inte visar sig från någon bra sida.
mycket jobb, men en kväll då carro var här, vi gjorde egen pizza och kvällen utvecklades på ett bra sätt med fler vänner.
en annan kväll kom josie hit, och vi hade tapaskväll, även där med lite inblandning av vin och prat om drömmar och framtid.
jag åkte till malmö en dag i regnet, drack kaffe och lunchade på gozzip med johanna. vi begav oss till falsterbo, badade i poolen och glassade runt. käkade laxsallad, dressade oss for success och dansade natten lång på strandbadet.
jag hade den värsta dagen i mitt liv, men vaknade upp på måndagen och kände att livet går vidare när solen lyste och drömmarna, ambitionen och viljestyrkan fyllts på till bredden igen.
william och hans skateboard kom upp ifrån malmö, vi bakade kanelbullar, cyklade i ösregn och kvällsbadade i sjön.
emilia kom hem, efter avbruten londonvistelse, and i couldn't be happier. så vi satt en dag i solen, drack cappuccino, åt kanelbulle, och pratade.
en onsdag åt vi fina snittar hos josie, och drack mer vin. de finaste vännerna jag har, och blåbärspaj med vit chokladsås. vi slutade kvällen i sängen, i högar på och över och under varandra, och jag älskar hur bekväma vi är ihop.
ikväll gjorde vi det enkelt för oss; ben&jerrys och "benjamin buttons otroliga liv" hos rickard.
nu ska jag dricka en kopp te, och kolla igenom papperna som säkrar min höst i frankrike.
A new beginning.
Jag tackar gud för att vi är facebook och msn-generationen!. Det känns ju knappt ens som att Emilia är iväg!
Vi har redan hörts av femtioelva gånger, och just nu hör jag i detalj om hur hon träffade Simon James. Vi klarar kanske det här iallafall.
Klart vi gör, vi har ju alltid klarat oss igenom allt innan!
Och citatet; I'll get by with a little help from my friends stämmer iallafall.
Amanda har vart hos mig under dagen, kollat på när jag bakat chocolate chip cookies, vi har suttit och planerat saker, vilket är bland det bästa jag vet, och bara myst. Fem minuter efter att hon åkt blir jag rastlös och bestämmer med Josie att vi ska ses för långpromenad. Och jag tänkte på hur mycket hon inspirerar mig, och hur fint det är när Josie powerwalkar i sina gympadojjor och pratar om dilemmat: köpa svindyra skor eller spara pengar.
Imorgon ska vi ha barbequeparty här på altanen för Julia som fyller 16. Blir nog fint.
Fast fan, det slår inte om Emilia hade vart här. Msn är inte riktigt samma sak.
Skit, jag saknar ju henne jättemycket.
Vet ni hur ont det gör?
När allt man byggt upp (dramatiskt jag vet, men det är sant) och står på, rasar lite under en.
Allt det självklara är plötsligt inte självklart längre.
Fan, vem ska jag nu käka frukost med i vit fräsch skjorta?
Vem ska jag nu skratta, gråta och leva med?
Vet ni hur det känns?
Vet ni hur ont det gör?
Jag kan inte sluta lyssna på eet med regina spector, och jag kan inte sluta gråta.
Emilia, min bästa jävla vän, jag kommer sakna dig något så djävulskt.
And yes, we need a new word for; I love you.
Good times.
Peace and love - we were living the fucking dream.
Vissa dagar vill jag bara damma ner mig igen. Tova till håret, dra på de extremt söndriga jeansshortsen och conversen. Fan va vi rockade, grät och njöt. Today is a good day, och Ternheim kunde inte ha mer rätt tänkte vi där vi låg i solskenet. Vi sprang mycket, var mycket överlyckliga, fulla och glada. Mycket cigg, polarmackor och vitt vin. Sköna människor, otroliga konserter och hetta. Lite vattenkrig, bajslåten och i wanna dancec with somebody i campet. Även räkosten är värd att nämnas, som vi omsorgsfullt smetade in vid folks tältpinnar. Snodd öl, galen dans till framförallt Moneybrother och Razorlight. The Sounds, Miss Li, Maria Mena, Håkan Hellström (jag grät två timmar i sträck), Ternheim, Keane, Timbuktu och Hoffmaestro är ju också såklart värda att nämna. Så jävla nöjd med vistelsen att det inte går att sätta ord på det.
Hem kom jag tillslut iallafall, och det är en speciell känsla att njuta av att vara hel och ren igen. Och att träffa Emilia igen såklart. Blev lite sallad någon kväll, bad vid sjön med sockerkaka och jordgubbar en dag och jobb tillsammans.
Sen kom lördagkvällen, och ibland är det inte mer som behövs än fina vänner och vin kan vi belåtet konstatera efter en galet bra kväll. Det hela började väldigt moget och strukturerat med fin mat och rosé. Plötsligt skriker Ebba; vi är faktiskt bara 19, inte 36! och kalaset drog igång på riktigt. Det hämtades mer cava, det bar i ilfart av till konsum 10 minuter innan stängning för cigaretter. Det flamsades, dansades och avslutades sedan med springning till sjön där det blev nakenbad och skvätt som aldrig förr. En helt jävla asrolig kväll helt enkelt.
Dagen efter var det ingen som utbrast; Fan va full du var igår! Alla var exakt lika packade, och var extremt överens om att det hade vart en förjävla brutal med rolig kväll.
Igår gav jag&Em oss av till Malmö, och jag köpte vuxna grejer som fotoalbum och tackkort. På kvällen kom Ellen hit! Och jag upptäckte hur mycket jag saknat den kvinnan. Vi delade säng, tog en morgonpromenad och åt sen lång mysfrukost.
På fredag blir det avskedsfest för Emilia, och på lördag är det jag som tar tåget till Linköping, för att kanske reda ut min framtid. Imorgon blir det jobb och Helsingborg. Puss!
Your kisses are wasted on me.
Själv bosätter jag mig på vår altan med en god vän. Den godaste jag har förresten. Vi tänker ta sällskap av räkor, aioli, sill (för sakens skull), bröd, rosé, champagne, jordgubbar och cheesecake. Känns som att kvällen har grymma förutsättningar. Jag menar; skitsnack, vin & Emilia, vad mer kan man begära?
Studenten får tas upp en annan gång. Men fan, det var en helt jävla underbar & obeskrivlig dag.
Nu blickar vi jävligt framåt helt enkelt. Mot syddligare breddgrader, drömmar som går i uppfyllelse och världen framför våra fötter. Puss på det.
STUDEEEEEEEEEENT!!!
Jag har inte fattat, kommer inte fatta. Imorgon tar vi studenten.
IMORGON TAR VI FAN STUDENTEN!
Det är vår tur att käka champagnefrukost, dricka oss ännu lyckligare, skrika oss hesa och springa ut utav bara helsike.
DET ÄR VÅR JÄVLA TUR!
Jag lipade tillräckligt i måndags på Kajsas student, så jag hoppas att jag är någorlunda behärskad imorgon.
Nej förresten, det där kommer jag aldrig hålla.
Fan, nu börjar jag nästan lipa igen. Av lycka såklart.
Och för att jag kommer sakna alla så förbannat jävla mycket.
Sista tiden har vart otrolig.
Milkshake och frukter vid sjön. Utgång; Walles, Palladium och Lagerlundens uteservering. Rosé och chokladkaka. Förbjudna saker och ömma fötter. Extraföreställning av Fotoalbumet och studentmössor. Räkor och vitt vin i Emilias kök. Kaffe på Askelyckan. Bal på Konserthuset. Finklänningar, leenden, kamerablixtar, vals till marsch, dans och fin mat. Frukostbuffé på Stadshotellet med tre jävligt fina väninnor. Studentmottagning i Åseda, med jordgubbar, kyckling och potatissallad. Planering av champagnefrukost. Gavin Degraw i Lund med Emilia, och övernattning i Malmö.
Jordgubbstårta med lärare och dansvänner. Firande av Kajsas student med mycket fin, mycket tårar och mycket glädje. Taxi in till stan; 6 tjejer plus en roséflarra. Grace, minnesluckor och galenhet. Efterfest i litet rum på Söder och gryningspromenad hem mot öster. Skattjakt, och det är en störd skola vi går på.
Förberedelser och morotskaka.
EN DAG KVAR.
THE FINAL FUCKING COUNTDOWN!
IMORGON TAR VI STUDENTEN!!!!!!!
VI KOMMER ALDRIG MER TILLBAKS
Allt är bara brutalt bra liksom.
Idag hade vi vår projektarbetsshow för sista gången, inför alla treor på Katedral.
Känslan när alla ställer sig upp i slutet, och sjunger med i sista låten samtidigt som vi står och viftar med våra studentmössor & klänningar går liksom klyschigt nog inte att beskriva i ord.
JA ALLA TIMMAR VI HAR FÅTT KÄMPA, OCH ALLA DAR SOM GÅTT
ÄR SNART ETT MINNE BLOTT, NÄR VI LÄTTAR ANKAR OCH DRAR UT
DET HÄR ÄR MINNEN SOM VI BÄR MED OSS, OCH ALDRIG GLÖMMER BORT
MEN ROLIG TID ÄR KORT, DET ÄR BARA NIO DAGAR KVAR
(VI TAR STUDENTEN OCH VI KOMMER ALDRIG MER TILLBAKS)
TILLS VI SPRINGER UT FRÅN KATEDRAAAAAAAL
& på fredag ska vi gå på bal. Hur ballt är inte det egentligen??
Siestahelgen var precis så fin som jag hoppats på, med mycket bra musik (säger bara; HOFFMAESTRO), vin, sena nätter, trevligt folk och en massa galen dans.
Imorgon blir det vin och Peace&Love-planering med Amanda, Carro och Fanny.
Nejfan, den här tiden är helt otrolig.
Måste nog sova lite på saken.
i don't shine if you don't shine!
I måndags var det en brutalt galen och fantastiskt rolig pubrunda, där katedral for från ställe till ställe, drack oss fruktansvärt fulla, dansade och skrek oss hesa. Kvällen var så jävla lyckad.
Om dagarna dricker vi mycket kaffe på Askelyckans uteservering, tar ibland lite eftermiddagsrosé på Palladium, får MVG på projektarbetet, planerar champagnefrukostar och gör balförberedelser.
I övermorgon är det två brudar som åker till siesta och njuter av festivallivet. Kan det vara Amanda & jag?? JAJAJA!!
tonight i have to leave it
jag tror svenska opponeringen och dansprovet går lika bra iallafall.
idag har jag & fanny varit på audition hela dagen. otroligt lärorikt, läskigt, spännande, trevligt och en enorm erfarenhet att ha med sig helt enkelt. det får bära eller brista, jag åkte dit och jag gjorde vad jag kunde; jag är nöjd.
andrahandsvalet är ju liksom frankrike, & det är ingen här som blir bitter då vill jag lova iallafall.
helgen har varit fin. och någon är extremt taggad inför pubrundan imorgon.
oh ah katedral, jag sa oh ah katedral!
Godnatt som tusan.
