happy happy now
Nu går allt i 180, men för det mesta hänger jag fan med!
VÅR BÄSTA TID ÄR NU, exclamation mark!
I forgot to switch my feelings on, oh oh
Jag vet inte om det jag saknar mest är brakfrullen vid 9 tiden, morgonpromenad utmed strandkanten, solen, värmen, fetaosten, öl vid poolen, billigt rosé medans vi gör oss tjusiga till kvällen, drinkarna, grekerna eller oliverna. Kaffestunden på gågatan, vita skjortor, nybakt bröd, skinnydipping och solnedgångar. Kvällarna på balkongen med täcken och rödvin.
Fast, det hade ju inte vart värt någonting utan mina brudar. Hade det funnits en hall of fame för bästa resesällskapet hade ni platsat helt jävla utmärkt. Yamas på er!
Nu är det en galen tid. Och jag gillar verkligen det.
Och wooow känslan efter vår föreställning som vi själva producerat. Lost for words uttrycket räckte inte ens till. Vi genomförde en föreställning, hejdundrande dessutom, alldeles själva. Från manus till sånger, insatser, danssteg, händelser.
VI GJORDE RUBBET, och vi gjorde det så jävla bra!
Med hjälp av vårt helt jäkla underbara 10mannaband, rockade vi röven av Katedral och allt i dess väg.
Vi tar studenten och vi kommer aldrig mer tillbaks! Någon är helt jävla överlycklig.
Avslutningen blev skål och gapskratt med mina fina vänner och ett glas vin på deluxe, och som jag brukar säga; succén var ett faktum.
Tusan va jag älskar dom allihopa.
explodera bateriaaaaaaaaa!!
MEN JAG ÄR I EXTAS!
Spenderat en vecka på Kreta med fyra fantastiska brudar, producerat en helt grym jäkla föreställning, med galet proffsiga och fina människor, som dessutom fått otroligt bra kritik, 4 veckor till studenten och Emilia är hemma!
FAN, JAG ÄR SÅ JÄVLA LYCKLIG!!
Denna veckan blir det föreställning, De Lyxe party på Deluxe, planering inför Gittes bröllop, massa catch up med Emilia, jobb, Veronica Maggio-konsert på Campus, m.m..
WOW, vadå those were the fucking best days of my life??!!?
KRETA SOM FAAAN!
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!
Majlov you know.
I fredags nådde jag definitivt kriterierna för en lyckad utekväll. Jag kom hem och hade ont i skrattmusklerna, ömma fötter, alldeles för stort huvud, och var lite halvt sönderdansad. Men fan, vilken helkväll!
Värdshuspersonalen satte sig i en buss till Åhus, drack öl, besökte Absolut Vodka fabriken, drack drinkar, åkte iväg och åt mat, drack vin, bowlade, drack drinkar, och det finns ju inte en enda som är redig någonstans där. Men i like it!
Efter att vi bowlat klart skulle kvällen vara slut, men jag & Emmy vägrade ge upp den där, blev avsläppta i Kristiansstad och där stod vi. Halvpackade, halvbakis. Klockan kvart över 9. "Du känner väl till Kristiansstad?" "Nepp, gör du?" "Nope.."
Nahe. Snopet, tills vi blev bjudna upp i en lägenhet, förfestade med dom, vidare till bar, för att sluta på Grande, med dans som tusan, och ännu fler drinkar.
Igår pratade jag med Gitte. Hon är min förebild.
Jag ska bli som henne när jag blir stor. Hon sa att man hellre ligger på kyrkogården lycklig, än rik.
Jag kan inte annat än hålla med. David fyllde på det där och sa idag; Den som spar han har, tillslut bara pengar kvar.
Det passar bra med såna citat i finanskristider som dessa.
Nu ska jag gosa med min syster. Nighty.
Hemskt mycket hej.
We were rockin around the clock och skakade våra lurviga.
Älskade Katedral, varandra och kvällen.
Oberäkneliga mängder ton av kärlek till er allihopa. Damn, jag hade så jävla roligt.
Traskade upp mot öster i väldigt bekväma gummistövlar, snodde påskliljor och slutade natten med att käka äggmackor såklart.
OH AH KATEDRAL, JAG SA: OH AH KATEDRAL!!
Saker som inte rekommenderas att göra dagen efter;
Stiga upp vid halv nio och inte hinna käka frukost eller dricka kaffe.
Ha 2 timmars kulturhistorialektion och engelska. Ha workshops med bångstyriga nior, dvs lära dom en danskoreografi när man helst av allt vill gå och lägga sig. Sy in balklänning, (jag vill inte att min balklänning ska se mig i detta skicket). Skriva projektarbetsrapport. Men det insåg vi faktiskt väldigt snart att det var lite överambitiöst så vi drack kaffe istället. Rätt många grader bättre.
Hej va tiden går. Hej va den här tiden är rolig. Hej va jag är trött.
HEJ VA JAG FAN INTE BRYR MIG OM DET! Nu ska jag ut och promenera!!
Inspiratiooooon.
Vi besökte dansmuseet, Balettakademin och Danscenter, och som grädden på moset; såg Bounce.
En föreställning så jävla bra att det är helt omöjligt att beskriva i ord.
Vi ville aldrig sluta dansa iallafall.
Resan fick mig att bestämma mig för att åka upp till Stockholm och söka in till Danscenter iallafall, det får bära eller brista, det spelar ingen roll. Huvudsaken är att jag vågar, och därmed undviker att bli bitter i framtiden för att jag inte tog chansen.
Igårkväll lagade jag & pappa lyxmiddag, och jag stack senare ner till Sorello och drack öl med Rickard, Josie och Emilia. Vilken satans tur att dom finns i Älmhult alltså.
Nu sitter jag på jobbet och känner pengarna trilla in i fickan. Rätt skön känsla, speciellt när det är två veckor kvar tills vi åker till sydligare breddgrader. Såg nyss på vädret att det blir 25 grader och strålande solsken i Chania imorgon. Det bådar väldigt jävla jättegott.
Nej, dags för en kaffe och en dröm. Puss!
Dream a little dream.
Som Josie, Micka & Emilia till exempel. På bryggan vid sjön. Prat om drömmar och framtid. Delicatobollar och morötter.
Eller som att vi åker till Stockholm imorgon. Käkar cesarsallad utomhus med ett glas rosévin. Njuter av livet. Dansar satan på Bounceföreställning.
Eller att det är sjutton dagar kvar tills vi åker till Kreta. Bara det liksom.
Jag är inte trött någonstans känner jag nu. Jag hatar att gå och lägga mig såna här kvällar. Jag är så full av energi och livsglädje och det bara känns fånigt att sova bort det. Då tänker jag lite istället. Som på det här med förhållanden. Jag tänker att om, och det är verkligen ett BIG BIG BIG om jag någon gång skulle känna att jag är sugen på att hoppa in i ett förhållande, (visst är det skrattretande ni som känner mig?) så undrar jag vad jag skulle ha för typ av kille. Eller man skullej ag hellre vilja säga. Ena stunden tänker jag att jag vill ha någon som är lite lik mig. Lite hurtig, spontan, äventyrlig och sådär. Går upp tidigt och springer en runda. Någon som peppar och motiverar liksom. Andra stunden får jag panik vid tanken av en sådan kille. Att någon skulle ta min plats? Vem jag då jag i det förhållandet? Jag vill ju vara den som peppar, är överhurtig och jobbig. Jag behöver någon jag kan dra lite i, tjata lite på, motivera lite extra liksom. Men vad tråkigt i längden med en sån kille? Äsch, egentligen behöver jag bara en kille till att sätta igång Hello Sunshine till mig när jag vaknar, och ge mig kaffe på sängen. Fan, det låter som något Emilia hade kunnat göra ju?!
Jag vill se var alla vägar tar slut.
Exakt såhär söndagkvällar ska spenderas, med fina vänner och god mat.
Tidigare idag har vi repat projektarbete, och jag har firat mormor.
Nu sitter jag här med en kopp te, tänker på att jag kunde gå i min kavaj utan att frysa och att det är fint att bo tillsammans med amanda. På onsdag åker vi till Stockholm. Ni vet; känner pulsen, dansar och dricker kaffe.
Såsom livet ska levas helt enkelt.
Here comes the sun.
Allt fullt ut. Tusen möjligheter och chanser. Allt i deluxeversioner helt enkelt.
Tisdag med malmöbesök; William, kaffe, Hannah, Lina och kanelbullar. Onsdag med tagen grilloskuld i Växjö, fina vänner, rödvin och Deluxe. Tidig torsdagmorgon med Elin i morgonsol på Askelyckan, avec kaffe och cigg. Resterande dag spenderad på hartmans med josie och 20 andra vänner som passerade förbi. På kvällen firande av Gitte, som förresten är den som kanske inspirerar allra mest med sin enorma livsglädje. Jag&Em drack iallafall gott vin och skrattade hela kvällen, hamnade i Rickards säng och slutligen i Emilias efter subs på köksgolvet.
Fredag; sol, syrran och gräsmattan. När solen började gå ner kom Fanny till mig med två flaskor vin, vi mötte upp Em&Josie och cyklade till Micka där vi hade fantastiskt roligt med våra alter egon. Yes, klackarna i taket, klunk och hallelujah! Dans på Speakan tills det var nog, vinglig cykel hem, ömma fötter och äggröra.
Fyra h sömn och jobb - trumvirvel!
Huvudet som hela morgonen känts några storlekar för stort krympte, och började må bra när Emilia kom till mig och vi satt på trappan i solen. Felix & Rickard kom hit senare och vi grillade, myste, levde och skrattade.
Helt galet bra kvällar, och det här lovet som förövrigt är det sista är nog fasen det finaste någonsin.
Idag har jag jobbat, suttit i solen på hartmans med min Emilia och legat på bryggan med Josie.
Allt är så nära nu, och jag hänger verkligen med. Glöm inte o njuta därute guys,
vi är mitt uppe i the time of our lives.
fo to the antastic!
Tåget tog mig & Em söderut idag, närmare bestämt Malmö, och där har vi spenderat dagen. Morgonkaffe på Kafferosteriet, shopping, scones&jordgubbar på Lilla Torg, latte och ännu mer jordgubbar i Västra hamnen, och en massa sol på det, har alltså resulterat i en utmärkt dag. Sen var inte sällskapet speciellt pjåkigt det heller.
Nu är jag som sagt superpigg, och kan verkligen inte sova. Jag är så jävla nöjd med mitt liv, kan inte sluta säga det.
Det känns otroligt onödigt med sömn inatt. Sova kan jag ju göra när jag blir gammal för fasen.
Därför började jag nyss ta fram en stor kasse som jag ställt undan med mina sommarkläder. Otroligt kära återseenden med alla vita blusar och jeansshorts som min garderob nu är fylld av.
Imorgon är det söndag, fast det gör inget för jag har lov, och ska åka till Ellen.
Jag sa ju att allt var braaaaa. F TO THE ANTASTIC LIKSOM :)
THIS IS IT!
Och alla människor går i dur, för nu så är det vår!
Och vi har genomfört två föreställningar till, jag har köpt tulpaner, käkat glass med sophia, städat rum, lagat mat, fått påsklov, skrattat och åkt nercabbat med de finaste tjejerna jag vet. Kort sagt; det är fan vår!
Och jag mår bättre än på länge, - jag mår fantastiskt!
Imorgon åker jag till malmö, och firar in lovet.
Nu ska jag dricka lite mer rosévin! PUSS!
Kamomillte.
Den har vart borta väldigt länge nu, men ikväll står tekoppen här bredvid mig och jag sitter och halvler.
Det är kanske en vändning ikväll. Ja, jag tror faktiskt det.
Jag tycker om att leva hektiskt, jag menar - det är ju jag, att hela tiden ha en miljon grejer att göra och ta tag i. Men det finns faktiskt en gräns, och den har passerats. Stressfaktorn har blinkat rött länge nu, jag har slutat känna min värk i axlarna och tröttheten nämner man inte ens, då den är så självklar.
Fan, så här ska det liksom inte vara! Vi går i trean, vi lever en spektakulär, sanslöst rolig tid, och den får inte förspillas.
Lyndon tog ofantligt mycket tid och energi, och att parallellt med det försöka producera en dansföreställning samtidigt som man ska försöka hinna med skolan, är fan inte lätt. Men nu är det gjort iallafall! På mindre än en vecka har vi satt allting!
Fattar ni? Vi har gjort en föreställning!!
"Jobbigt" hade alltså premiär ikväll, och jag är ändå jävligt stolt över oss. Att vi faktiskt lyckades, trots det där stressblinket, hängande ögonlock och dålig danslust.
Vi stod ändå där ikväll, och rockade som fan!
Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, mer än att jag tror att det faktiskt vänder nu.
Nu ska jag se till att det blinkar grönt ovanför mig, och jag tror faktiskt det börjar med kamomillteet, här och nu.
The end of an era.
Gårdagen bjöd på sista föreställningen av Lyndon Starblazer, och vi pressade stämbanden lite extra, kickade lite högre, skrattade lite mer, och älskade supertour-numret mer än någon annan gång.
Det har varit en otroligt fin resa det här. Och jag vet att jag kommer bära med mig detta hela livet, och alltid minnas det.
Framförallt så kommer jag minnas er, kära vänner, som också varit med om det. Ni är så jävla fantastiska hela högen, och orden räcker inte ens till.
När Frida började storgråta i finalen, och femton andra också hänkade på var det fan svårt att själv låta bli.
Att ens försöka beskriva känslan är lönlöst, för det är helt omöjligt.
Efter föreställningen stack allihopa vidare till Akropolis och käkade souvlaki, höll tal, lipade lite till och älskade ännu mer.
Idag har vi städat och skrubbat bort musikalen ifrån aulan, druckit lite kaffe på broqvist och dansat.
Något tomrum efter musikalen lär dock inte infinna sig, då vi redan imorgon beger oss in i aulan igen, för att göra bort oss lite under rytmikshowen. På torsdag är det dags för nästa föreställning - JOBB(igt) som är vår slutproduktion i dans.
Hade kunnat ligga vid bättre tillfälle, men vi gör det bästa av situationen och dansar på.
Nu ska jag krypa ner i sängen, för jag är förbaskat trött. Men fan, jag ler ändå.
Hennes självbevarelse sa till fötterna att gå.
Jag minns ett solskensonsdag med solbrillor, glass och kaffe. En dag då jag flitigt slet på den där underbara plastsaken, som den 25e till ära fyllts på, inte till bredden men, till en bra nivå. Kvällen bjöd senare på föreställning, stående ovatioer och otroligt stora smile. Mest för att vi är så jäkla bra. Senare fick plastbiten även känna på hur det känns att bjuda på rödvin på deluxe i nyinköpta skor, & succékvällen var ett faktum.
Vi är ju som sagt bra på det där med livskvalité. Så efter gårdagens föreställning stack gänget ner till oleo, och skakade vad våra mammor gav oss i några timmar till. När fötterna brände av klackarna, vi var redo att amputera bort dem, och sömnlängtan tog över danslusten traskade jag&elin upp till öster där vi nu ligger i sängen, och planerar att göra det resten av dagen. Jävligt lyckad kväll.
Senare ikväll är det dags för sista föreställningen, och vi blundar mest för det.
Lyckorusen och euforin kommer finnas där, dock förmodligen även tårar & hårda kramar.
Efteråt sticker vi till Akropolis, käkar och firar att vi är så jävla bra.
Goddag.
Lyndon Starblazer.
Oho, daaaaamn right about that.
MEN VILKEN PREMIÄRFÖRESTÄLLNING VI GAV!
Det blev succé, stående ovationer och rysningar så det bara small om det!
Och jag älskar det, och jag älskar framförallt ER allihopa som är med.
NI ÄR FANTASTISKA HELA BUNTEN!
Efter vår magiska föreställning och tusentals kramar, smörgåstårta och tack för att ni kom och kollade, stack gänget ut för att ha premiärfest. Intog Lagerlunden&Espresso, men slutade i Eriks soffa med scrambled eggs på macka.
Måndagen var tuff, men våfflor och jordgubbar på öster med två oerhört fina vänner gjorde allting mycket lättare.
Idag har det varit Emilia som har hjälpt mig genom hela dagen med värmande kramar och bakad potatis, you know.
Nu är vi galet trötta&slitna hela högen, för det ska ni fasen veta ni därute; det är inte bara en dans på rosor.
Men, det är värt det. Det är värt precis allting. Imorgon kör vi igen!!
JA, DÅ LEVER DU MUSIK
Energin börjar även den ta slut, men det spelar fan ingen som helst roll.
I halvtid under dagens genomdrag kunde jag inte låta bli att vråla "Fyfan va vi är bra!" och gensvaret tillbaka blev en stor kram ifrån Erik. För vi är bra. Vi är grymma, och jag skyller på tröttheten när jag plötsligt blir grinig under "Du lever musik" numret och börjar tänka student, och ser mina älskade vänner leva livet på scenen, och jag tänker att det här aldrig någonsin får ta slut.
Imorgon gäller det, premiärdags, och vi ska ge en grym föreställning, (måste även tillägga hur glad jag är över att Emilia, Sophia, Angie, Rickard och Felix trycker in sig i en bil & kommer o tittar, det betyder massor). MISSA ALLTSÅ INTE; LYNDON STARBLAZER - katedralskolans aula 19,00 imorgon.
Nu är klockan läggdags, jag tackar för mig, och för det fantaaastiska liv jag lever, puss!
and we loooooved it!
Vårsolen har kommit! Och vi knäpper upp jackorna, suger in de välbehövda D-vitaminerna och ler utav bara tusan.
Börjar med lite historik och konstaterar att skidveckan var otroligt skön, och jag var rejält stolt över mig själv på skidorna. Fan, jag förstod faktiskt charmen med att ge sig upp till toppen, dra ner skidglasögonen och sedan bara släppa allt och susa ner. Andra grejer som också bidrog till att höja resans poäng var naturligtvis att få sova till 9, käka låååång frukost, läsa böcker, äta god mat, dricka väldigt mycket rött vin och varm choklad, familjemysa och ha tid över för sig själv.
Den veckan känns rätt långt bort nu måste jag säga, för något lugnt tempo har jag inte sett röken av sedan dess.
Dock är det nuvarande gigantiskt höga tempot något jag delar med fantastiska människor, musik&dans i mängder, kaffetermosar och gapskratt - och vi gör fan det vi är bäst på! Då spelar det plötsligt inte så stor roll att vi tillbringar alla våra vakna timmar i en mörk aula, för vi är faktiskt tillsammans, och vi producerar en GRYM föreställning.
Alltså; LYNDON STARBLAZER, premiär på lördag i Växjö Katedralskolas aula.
MISSA INTE DET.
Ikväll har sprungit en otroligt skön runda i kvällssolen, kollat popcircus och käkat knäckglass.
Det är fan fint det. Det är jäkligt fint.
Ungefär lika roligt som det var i lördags, då vi hade nostalgipartaj med alla gamla kompisar ifrån 15-årsåldern.
En sjuk kväll, då jag inte bara mötte gamla bekantskaper, utan även nya mycket trevliga människor.
Huvudpersonerna, och de två som främst är värda att nämnas, är dock Angie&Emilia. NI ÄR SÅ FINA!
Nehe, ska vi gå och göra den här tiden ännu lite mer spektakulär? JA JA JA!
Heeeello fjällen!
Diggar runt till Navid Modiri, svårt att hitta musik man får mer energi ifrån alltså.
Denna fredagen har verkligen inneburit många hallelujahmoments.
Solsken, tygskor, askelyckan-bakverk och slutligen;
BOKNING AV RESA!! JAG OCH MINA TRE FAVORITBRUDAR DRAR TILL GREKLAND I MAJ FÖRFAN!
Och det är ju trots allt det spontana som är bäst, så vi traskade in på resebyrån, frågade efter resa till en grekisk ö, hörde the killers spelas i bakgrunden, och fem minuter senare var det bokat. JAMEN HALLÅ HALLELUJAHMOMENT FÖRFAN!
Om två månader kommer vi alltså sätta oss på ett flyg som tar oss till sol och värme, och jag kan inte göra annat än le utav bara helvete. Vilken succé det här kommer bli alltså.
Men, först ut; skidresa, och jag har laddat upp med massa böcker att plöja igenom, ipoden full med bra musik, tjocktröjor och raggsockor, och det blir nog bra det här. Vila upp sig och lite sådär.
Om en vecka är jag tillbaka; full av energi, och taggad till tusen för att fortsätta göra den här tiden till den bästa i våra liv.
Och där går lyckan.
Iallafall var gårdagen fantastiskt bra, med tre glas rött på AM tillsammans med världens bästa amanda, en pojke som hade kunnat platsa i uppslagsboken under orden "vackraste killen någonsin", lagerlunden där även Ellen sällskapade oss, och slutligen Deluxe för en öl. Det kallar jag livskvalité på en onsdag. Sen den lilla detaljen om att "vackraste killen någonsin" också trillade in på Deluxe, och hans tidigare klara ögon inte längre var så klara, och han pratade oavbrutet i en halvtimme om sig själv, är ju liksom en detalj som egentligen inte är värd att nämnas. Vissa killar ska inte öppna munnen. Så nu tänker jag på honom innan han gjorde det lilla misstaget, och ribban ligger där den ska, högt, för det värsta man någonsin kan göra är att nöja sig.
Ikväll har jag druckit massa av NKs chaite, och letat fina recept. Det blev biscotti ikväll, och imorgon blir det pizza med ruccola, honung, valnötter och parmaskinka plus Chocolate Chip Cookies!
Nu ska jag gå och slänga ner lite kläder inför skidresan som vi drar iväg på till helgen, innan dess; packa ner mina mandelbiscottis i vår fina plåtburk ifrån La cure Gourmande i Pezenas.
PS SOM FAN; IMORGON ÄR DET FREDAG!! RESEBYRÅN NÄSTA TJEJER!!