jenny

OKEJ, soundtracket till filmen om mitt liv, och låten jag vill ska spelas på min begravning är utsedd.
Det är ingen djup låt. Ingen låt man blir alldeles gripen och tagen av.
Ingen låt som barabara jag har hört.
Men den gör mig så vansinnigt, sanslöst lycklig och glad, och jag känner att jag fan kan klara allting.
Don't stop me now - Queen.
 

Över svart kaffe skenade tankarna iväg, och jag tänkte på att allt känns så jäkla utstuderat. På ett bra sätt liksom. Och då tänker jag vidare ännu ett steg. På gud. Nej, jag tror inte på gud. Jag respekterar till fullo dom som gör det, verkligen. Det har lindberg lärt mig. Men jag tror inte själv. Inte på det sättet.
Det är liksom något i mig som inte vill tro. Har jag åstadkommit något bra, så är det jag och endast jag som gjort det. Inte med hjälp av någon annan. Det är jag som har alla rätt på provet, inte gud. Det är jag som fixade jobbet pga mina kvalitéer, inte guds.
Och om jag hemskt gärna vill något så ber jag inte. Då satsar jag fullhjärtat och fixar det på egen hand istället.
Är jag ute i fel banor? Nej jag tror faktiskt inte det.
Nu har jag helt glidit iväg från var jag började tror jag. Det handlade om att allt är utstuderat, och det är ändå något jag tror på. Allt klaffar för bra för att det ska vara slump liksom.
Som att jag fick det här jobbet innan jag ens åkt hem från montpellier.
Eller att jag över telefon fixade heltids-sommarjobb i torekov under finanskristider.
Allt löser liksom alltid sig, och DET är däremot något jag tror bestämt på.

en vecka slut, och ska det gå i den här takten får jag fan börja köpa solskyddskräm snart.
jag har vart mycket ledig, mycket tid att tänka, och vila.
efter röran innan jag åkte känns det förbannat skönt att få lugna ner sig lite.
2 veckors jobb, 95 h slit och torkande av bord och jag började känna mig redo att åka.
det var nog det som gjorde att jag började längta iväg igen.
efter lugn och skön vinter är det lätt att fastna i gamla spår och bli hemmasjuk.
bekvämt liksom.
men som sagt; efter torkandet av bord, falukorvar och griniga lunchgäster fick jag ändå nog.
jag kom på vad det var jag längtade bort ifrån, och återfick känslan av att vilja iväg.
det är en jävligt fin känsla. för det är så lätt att drömma.
"såna som vi bara drömmer på, om allting det där som vi aldrig kan få"
det kallas stimulans

i vilket fall som helst kom jag iväg från älmhult. samtidigt som det började snöa ungefär.
kvällståg ner till malmö, och en lycklig william som hämtade upp mig med bil.
kändes bra att få se staden i stämningsfullt ljus och jag hade pirr i magen.
efter någon timmes prat insåg vi att vi verkligen var tvungna att sova. ställer klockan på 03.16.
godnatt, sov.
jomen lycka till.
"william, jag kan inte sova"
"nej men jenny, det går kanske lättare om du försöker blunda?"
....
"kanske om vi byter sida??"
efter att väldigt osmidigt ha gjort det blev det mycket lättare.
noooot.
blev powernap på en halvtimme innan klockan ringde iallafall, men det gjorde inget. det var fint att vara sista natten i malmö. och att william höll mig i handen.
väl anlända till kastrup i gryningen mötte vi emilia. min fina emilia, som suttit uppe hela natten och väntat.
är inte det kärlek så säg?
vi höll varandra i handen och släppte väl inte riktigt på hela tiden.
vinkade hejdå till william och cornelia, och förstod mest ingenting.
satt ner och lutade oss mot varandra. sa inte så mycket egentligen.
det behövdes liksom inte ord. eller det fanns inga helt enkelt.

Toklyckad dag igår. Jag fick äntligen träffa min Amanda, vi drack café créme comme j'ai prevu, köpte klänning på H&M, och drack espresso. Traskade runtrunt i Marais, och jag var så lycklig över att få träffa Amanda.
Kvällen spenderades à la maison med bjudning. Quiche, rödvin och baguette, och så franskt det bara kunde bli.
Jag & Siri pratade väl mest oavbrutet hela kvällen, och var lite osociala, men det är roligt när man träffar människor som man fascineras så av, vi kunde inte sluta prata helt enkelt!
Idag ska vi spendera dagen inne i Paris, med lite marknader och söndagsmys. Jag ska även träffa Amanda & Isabelle, och känner på mig att det här är en söndag helt i min smak.

om inte tokabstinens.
damm, musik, lycka, vin, dans, monstertrött och att leva fullt ut.

Men visst har jag det bra
jag åkte inte till det romantiserade paris,
där man blir smal och betalar svindyr hyra för 5 kvadrat
jag levde på liknande sätt i montpeul, och är klar med det
det finns tillräckligt många djupa, intellektuella människor som åker hit och lever så
ni vet, dom som bara läser strindberg, bara dricker rödvin och lyssnar speciell, djup musik
skriver fina dikter, drömmer om berlin och bara kultur
inte får vara glada och lyckliga på det sprittande sätt jag kan känna mig
dom som är fast i det facket
som bara äter soppa, och egentligen mest mår skit över det,
för alla vet att det ändå är godast med lax, och potatis full med kolhydrater
alla vet att man blir lyckligast av hoffmaestro, och gladare av att läsa sophie kinsella
men är man i det facket, vill man inte ta sig ur det, för det är ens allt
ens existens, ens åsikter, ens jag
iallafall vad man vill erkänna och visa utåt

jag gillar också sådana saker
jag älskar paris, jag älskar rödvin och jag gillar också att läsa fina böcker
men jag sätter mig inte i det facket
jag gillar öl och rock också
och fräscha sallader och vita skjortor

jag åker inte till paris för att bli smal
och betala svindyr hyra för 5 kvadrat
även fast det självklart finns charm i det också, i en viss period
nej, istället har jag gjort det odjupaste there is
jag har åkt till en förort till paris
jag bor i ett hus, där jag har eget badkar och dubbelhandfat
jag har wifi, stor säng och en liten fransk trädgård
här tar jag hand om ett barn några timmar om dagen
ritar giraffer, kollar lilla sjöjungfrun och lejonkungen
äter lax till middag, och potatis fulla med kolhydrater
och är så jävla ointellektuell det bara går att vara

men, jag pratar massa franska,
jag får ingen proteinbrist och svimmar
jag har en trädgård att gå ut i
frisk luft att andas
en park att springa i
mat att äta gratis, och ett fint uppvärmt rum
dessutom, tjugo minuter till paris
på mitt sätt
som jag gillar det
nu ska jag läsa lite marian keyes, och imorgonbitti ska jag dansa till timbuktu
och vara glad och hurtig
för sån är jag!